“Mista, mista! Harbour cruise?”

]]> https://wordsofanomad.com/2009/01/07/a-few-days-in-the-mediterranean/feed/ 0 https://wordsofanomad.com/2009/01/04/dock-of-the-bay/ https://wordsofanomad.com/2009/01/04/dock-of-the-bay/#respond Sun, 04 Jan 2009 14:09:21 +0000 http://blog.creatom.se/?p=507 So here we are again..

Those last hours of reflections, before the flight leaves tonight back to reality, with some coffee in the sun down by the boats, and for once not even with the slightest of hangovers.
Yeah, it feels a bit weird, I do admit.

The days here have been just as intense emotionally as always, no, actually more, with a handful of good friends, a tad of work and some greatly appreciated hours of that golden afternoon sun on the balcony.
All and all, a perfect getaway from grey and everyday dismay back home, even if the weather here actually, to be honest, right now reminds a bit of what I left in the nordics a few days ago, just a bit higher on the quicksilver.

What I’m extra happy with is that something resembling my three golden new year’s resolutions have taken shape in my head in this well known environment.

So Pontus, here are your primary orders for 2009:

• You’ve seen yourself going through a lot during the last year, a lot of it generating a lot of thinking, of different reasons. It bores all of us, including yourself, after a while, really. Let’s try to cut down on that. Less thinking, more doing.. May result in a complete disaster once in a while, but at least you learned something.
• Don’t turn into an isolated, narrow minded city boy, forgetting about that nomad inside of you. A city like Stockholm can do that to you. It’s been proven before. Travel. Explore. Learn.
• And on the more concrete side: Send one postcard every month to someone you care about, and make sure to tell people you care about them. People need to hear that more often than one would think (the first part is actually a prolonged one from last year’s, but it turned out very well. And easy to keep..).

There we go. Fuzzy enough?
Let’s try this out, and see what 2009 has to offer.

And by the way: Per and Ingrid, thanks for a great New Year’s. Love you, guys!
(You see, picking “resolution points” already! yeay!)

[See image gallery at wordsofanomad.com]
Got this from some of my dear Malta friends when moving in my apt here in Sthlm. Since late August, it’s been “a sleep”, which is perfectly normal with these ones, but the exact same morning I was taking off to Malta – badaboom badabing – blooming at its fullest.

That’s a bit weird..

[See image gallery at wordsofanomad.com]
Brunch Grand Style at Johansson/Nagy. Love you guys

Like it or not; Malta ain’t Malta without those intense Paceville nights out, with ex colleagues on the dancefloor and shot trays by the dozens (yep, that’s me getting a new one on the left).

..and finishing it (your pic, Ingela. Thanks.)

[See image gallery at wordsofanomad.com]
From the local supermarket. Swedish trade is doing well?

[See image gallery at wordsofanomad.com]
A view hard to beat. A view worthy a nice glass of red. A view from Grinnebacks.

[See image gallery at wordsofanomad.com]
Finally, I got a few hightened eyebrows, boarding the plane with no more carry-on than these.
So that’s what it’s like to be a rock hero. But plastic.

As for the English: Due to recent foreign requests, I’ll be more frequent on the English posts from here on, and Alison; stoked about seeing you too when the sun returns up here, and until then I’ll see it as my mission to educate you on what’s hot (or freezing cold) and not here in the Capital of Scandinavia.

En tripp som innehållit allt man väntat sig
– Goda vänner
– Goda viner
– Goda skratt åt mänsklighetens förfall
– Rond 85 i thrillern Pontus vs. Banken
– Funderingar på då och nu

Det förstnämnda var genomgående; ett litet antal vänner “från förr” finns kvar på ön och kommer för alltid ha en speciell plats hos mig. Likväl fick jag en speciell plats hos en av dessa betydande människor, min fd närmaste kollega, då jag fick mitt eget krypin i hans och hans flickväns fyra vånings chateau. Som taget ur en Jamie Oliver tripp till Toscana, vilket jag gjorde min enkla insats till att understryka med nybakt bröd om mornarna.

De goda vinerna kan man alltid räkna med radas upp i omkretsen kring med mina goda, efterlängtade vänner Magnus och Panida, som figurerat här tidigare och vars bröllop jag besökte i NZ i vintras. Spenderade med bl.a. dem lördag kvällen utforskandes utbudet av små mysiga vinbarer i Valletta, en del av trakterna jag faktiskt aldrig tidigare besökt efter souvenirbutikerna bommat igen vid mörkrets inbrott.
Och här vill jag lägga in ett litet försvarstal: jag vill upplysa oinsatta om att en tredjedel av Maltas nordiska invandrare vet mindre och är fullt övertygade om att Valletta bara är en felskrivning av det på restaurangerna lokala bordsvinet La Vallette och att stället, om man nu känner till det, på nattetid bommas igen och rödklädda vakter i hitte-på-hattar och snirkliga sandaler patrullerar de små trånga gatorna i jakten på landets nationaldjur, Malteserhunden (canes melitenes). Ett djur vars kopplingar till just Malta är högst lösryckta, ett faktum som borde stå klart efter rasens allmänna beskrivning –
Maltesern skall vara livlig, tillgiven och mycket intelligent…
Ingen kommentar.

Hursomhelst otroligt trevligt, och samtidigt lite irriterande att man inte lagt energi på att se Vallettas vinbar scen innan, utan harvat runt kväll efter kväll (som oftast lett till morgon) i det eurodisco-pumpande, testosteron-stinna, förutsägbara Paceville.
Upplevelser som givetvis har varit mestadels underhållande, i enlighet med punkt 3, annars hade jag inte gjort det, men områdets (o)förmåga att förändras påvisades än en gång då jag i lördags morse (kring 14) slog upp datorn efter en sedvanlig, obligatorisk all nighter på Betting Boulevard. Vad möts jag av? En Facebook friend request.
Från i denna blog tidigare nämnd bartender.
Han jobbar nu två barer ner från Hugos.

Saker och ting förändras.
Inte Malta.

Att jag sedan än en gång stångat huvudet upprepade gånger i Bank of Vallettas till synes ogenomträngliga sandstensvägg var väl något jag nästan väntat mig. Skulle få ut ny kod till mitt VISA-kort. Ringde någon vecka innan och fick alla slags klartecken:
“No problem, mr Hymer, the code will be waiting for you when you come down..”
Inte helt omöjligt att damen jag talade med var städerskan som tog en chansning och lyfte luren. Jag är iaf ifrån Malta, kodlös.

Saker och ting förändras.
Inte Malta.
Det gillar jag.

Ses snart igen.
Ska bearbeta punkt 5 så länge.

I vanlig ordning är inte just packningsmomentet inför en sådan här liten weekend något jag brukar lägga större vikt vid. Mycket riktigt.
Efter en lång natt följandes Obama’s ändå förväntade, men likväl lättandes, segerupplopp, så blev det efter sovmorgon och jobb-idéer inte så mycket tid över att ha en lugn förmiddag på.
Några jobb-issues som behövde lösas upp ovan det i mix med en aldrig sinande tidsoptimism gjorde att Pontus 14 min innan flygbussen skulle avgå från Skavsta piper ner i förrådet för att hämta kabinväskan att packa i.
Dags att fokusera på det väsentliga; tandborste och flip-flops.
Ändå glömde jag hälften av det. Mella, man kommer vara snyggast på stranden iaf.
Nåja, som jag alltid har sagt: ett kreditkort löser det mesta.

I ärlighetens namn dock, så är det som ni förstår inte vädret jag åker dit för. Då hade jag inte åkt dit nu. Kvicksilvret må vissa några grader högre (eller rätt många faktiskt) där nere men jag har sannerligen inget emot de gnistrande höstmornar som imorse i Skandinavien.

Nej, jag åker ner för att träffa folk som betyder mycket för mig. Och då pratar jag inte om bartendern på Hugo’s, jag pratar om vänner jag har haft turen att lära känna där nere under en intensiv tid av mitt liv. Vänner, nära och ännu närmare sådana, som, om jag får bestämma, kommer bestå, oavsett om jag besöker dem på Malta, i Malaysia eller Malmköping.
Ska göra mitt bästa för att få träffa de flesta, även om vissa får bli nästa.. gång.

Nåja, snart framme vid “Stockholm Södra”. Kunde lika gärna kalla det “Kastrup Norra”..

Malta, vi ses snart.

Nu jäklar anamma.
Nu har de fått nog.
Särskilt killen i vitt. Ser bekant ut. 62an till Golden Bay?

Så här strejkar man så det hörs.
Skulle inte mot alla Fernet på Hugo’s sätt vilja vara i den konstapelns kläder.

I kort: Likbilsbranschen (!?) på Malta ska liberaliseras, det finns 12 st på ön idag, vilket tydligen hotar hela monopolet på public transport. Upp till kamp, säger jag. Eller iaf en ursäkt för busschaufförerna att slippa köra turister, och få härja runt lite. Det skulle jag gjort.

Lite bakgrund:
Sedan dag 3 efter jag flyttade hit i oktober 2006 har jag och min wakeboard crew letat efter en affär på denna ö som kan tillgodose våra behov av båttillbehör, reservdelar och kunskap om vattensporter som sträcker sig bortom turistfällor såsom bananaboats, jetskis och vattenpipor.
Idag ställdes behovet på sitt yttersta, då vi inför morgondagens hoolabaloo, där wakeboard är planerat att utgöra en väsentlig del av eventet, står utan en liten men ack så väsentlig del av sportutövandet.
Handtag och lina.
Tydligen har man sedan sist det begav sig för min del här nere introducerat en ny lag (jag vet, ett relativt begrepp här nere, men den här verkar de faktiskt hålla vid).
Det är inte längre tillåtet att hyra ut utrustning för vattensporter utan kommersiell båtlicens. Detta innebär att en vettig lina och handtag längre inte går att frambringa från någon av de uthyrningskontakter vi har här på ön.
Sagt och gjort, vi börja ringa upp kontakter på ön igen för att inventera aktuella utbudet av vettiga butiker/leverantörer.
Efter många vändor via skrapiga maltesiska telefonlinor med bristfälliga vägbeskrivningar (vad är t.ex. “opposite the big roundabout”?) och promenadäventyr ute i förorterna utan framgång lunkade vi något modfällda tillbaka mot Sliema, övertygade om att morgondagens sportutövande antagligen får stå åt sidan till förmån för andra förvisso accepterbara inslag såsom snorkling och snapsvisor.
Väl i närheten av min senaste arbetsplats kommer nostalgin farande och minnena avlöser varandra. Medan jag går där i min lilla rosa dimma, förbi välbekanta lunchhak, vår lokala bilmeck och vältjänade sprithandlare så yttrar plötsligt Anders orden: “men det här då?”

Där var det.

100m från kontoret, längs med vägen hem mot vår förra lägenhet, ett ställe jag gått förbi vareviga dag i ett och ett halvt år, fann vi det. Maltas enda återförsäljare av vettig vattensport – brädor, linor, skruvar, flytblock etc har legat mitt framför näsan hela tiden.
Var dag lär man sig något nytt.
Även på Malta.