Med ett Metrokort kunde vi obehindrat utnyttja alla kommunikationer i stan vilket var tur, da staden upplevde bisarra vaderforhallanden for april manad, med stundtals snostorm o regnvader, inte alls lampligt for nagon “5th avenue stroll” direkt.

Efter en dags rekognosering i centrala Manhattan o Central Park kande vi oss bekvama i stadens tempo o aven val orienterade i manga av affarerna langs 5e avenyn. Men vad ar val ett besok i NYC utan ett stopp pa Times Square pa Broadway?
Saledes begav vi oss dit o dar stod lyckan oss snart bi, da vi strosade forbi Ed Sullivan Theatre pa Broadway/50th, o 1h o nagon ol senare fann oss sittandes bland studiopubliken info kvallens inspelning av “Late Night Show with David Letterman”.
Biljetterna hade, enl undertecknads forstudier, varit utbokade i flertalet manader, men aterbud hade inkommit. Fine by us, da vi i 1½h roade oss med David, Adam Sandler, Irakskamt o sjalvklart en halsosam dos Bushhumor.
Kvallen avslutades med en dos, av var vard Dr Rigmor ordinerad, NY-kultur i form av West Side Story pa video.
Har kunde vi konstatera att var USA-lista narmade sig fulltecknad, och vi kunde avklara resten av punkterna dagen efter, da solen lyste varm o skon over stadens lattoverskadliga “grid” vilket inbjod till att flanorskorna akte pa.
Turen pa vattnet startade forbi Liberty Island, dar Frihetsgudinnan, stolt som hon star, tyvarr var avstangd av uppenbara skal. Efter foljde ett langre besok pa Eliis Island dit 12 milj emigranter fran Europa var tvugna att stanna till pa sin vag mot “the country of the free” for halsokoll, registrering o avlusning runt sekelskiftet.
Efter detta atervande vi till fastlandet, vilket egentligen inte ar fastland, men alla di daringa skyskraporna o statyerna ska nog kunna halla fast Manhattan nagra decennier till. Resten av dagen flanerades det genom Little Italy dar Lady o Lufsen satt o petade i maten, Chinatown som gav extrema Bangkok-deja-vus, supertrendiga Soho, Greenwich Village med sina Central Perk-ish caféer (jepp, det ar har Vannerna haller till) och den gamla tygindustrins Chelsea. Med detta kunde vi forkalra oss nojda med staden och darmed med USA i sin helhet.
Pahitten i NYCs Manhattan kan fortsatta i oandlighet, men for var del var det dags att saga adjo for den har gangen med lofte om att komma tillbaka.
Adjo till NY, adjo till USA.

Adjo till ett av vara livs storsta aventyr, onekligen.
Vi lyfte fran Arlanda, T5 for 126 dagar sedan, och nu, otaliga erfarenheter och utmaningar senare, ar det dags att atervanda till hemmaplan o de utmaningar som vantar dar.
Det ar sjalvklart med blandade kanslor vi beger oss hemat; globetrottern i oss beklagar sig over att nu faktiskt stanna mer an 5 dagar pa en o samma plats medan vi till hjarta o sjal ar lyckliga over att fa komma hem till nara o kara o fa kanna oss hemma igen. Detta i ett lagom land dar livet onekligen har gatt sin gilla gang langt fran varldens oroligheter. Vi ser fram emot att fa traffa er alla o hora hur ni har haft det o kanske fa dela med oss av lite egna minnen (sag til om det blir for mycket ).

Vi vill avslutningsvis passa pa att tacka er alla; familjer, vanner, vardar, var resecoach Christine, guider o resetipsare. Utan er hade den har resan inte blivit vad den blev. Tack!

“..so now, the end is near, it’s time to draw the final curtain..”

Med dessa ord vill vi tacka for oss for den har gangen o uppmuntra er alla som funderar pa att se er om: det ar en stor o underbar varld dar ute, ta hand om er.

Kanner oss nastan som hemma. Sondag eftermiddag i en datasal tillsammans med en massa andra studenter som jobbar med Photoshop och Illustrator for att ta igen det de inte hann med under veckan. Skillnaden ar att vi slipper kanna oss stressade, bara lasa roliga mail och skriva resedagbok.
Vi befinner oss pa Rhode Island School of Design i den mysiga staden Providence dar var vardinna Alison studerar fotografi. Alison traffade vi i Byron Bay i Australien dar vi tog surflektioner tillsammans.
Det blir en kort visit har i Providence, vi kom igar eftermiddag och ger oss snart av igen. Alison har dock hunnit visa oss en hel del av den lilla staden som har vissa kanda inslag. Forfattaren Edgar Allan Poe bodde har, vi har sett hans hus och gatt pa gatan det ligger pa, Benefit Street, som sags vara besokt av en massa spoken och annat mystiskt pa kvallarna. Vi gick dar nar det fortfarande var ljust eftersom en i sallskapet rakar vara ganska morkradd…
Vi fick ocksa se the Brown College – ett “fint” stalle att utbilda sig pa i klass med Yale och Harvard, smaka pa varldens basta cookies (och for all del storsta, men allt ar stort i det har landet) och kanna pa all den inspiration och skapandeanda som ligger i luften pa en konst-och designskola (helt otroliga och konstiga verk). Kvallen tillbringade vi hemma hos Alison tillsammans med nagra av hennes vanner och en del rodvin. Frukosten blev akta amerikansk – pannkakor och bagels med alla tillbehor.

Om ett par timmar bar det av soderut igen till vart sista stopp – New York. Ska bli fantastisk! Vi har samlat pa oss en massa tips under resan om just NY sa det kommer bli fem hektiska dagar. Det ar en stooor stad.
Washington, som vi besokte innan vi kom till Providence, gjorde vi pa tva och en halv dag. Inte lika stort som NY men ack sa mycket att se och gora. Vi hade underbart vader, sol och 20 grader varmt, nar vi vandrade runt bland alla museum och kanda monument och byggnader (Vita Huset, FBI, Lincoln monument etc. enligt Davids lista ). Var guide var Matthew som vi traffade pa Nya Zeeland. Han tog oss ocksa med bort fran downtown ner till de aldsta delarna av Washington DC – Alexandria. En av kvallarna gick vi till en pub med akta Blue Grass (typ country i stil med “Oh Susanna”), gnissligt men harligt!

Nu ses vi snart!
Kramar fran M o P

Anders: jo’ra, snart ar det dags igen om intresse finns…
Malin: mat ar bestalld (potatisgratang o smagodis), pratade men mamma idag

I eftermiddag tar vi bussen mot Denver, varefter det ar dags att checka av annu en sak pa USA-listan: Amtrak (tag), till Chicago.

Adjo till Vail, vi mots igen!

PS. American Ski Classics gick har i dagarna, vilket bla gastade Ingemar Stenmark. Vi stod bredvid honom vid laktaren o sag pa i typ 10 min utan att forsta vem det var, sedan kom en journalist o drog med honom med orden “excuse me, mr Stenmark, could I ask you some questions, please?”. Sa nara men anda sa fjarran… DS

Vi valde att kora vagen som alla amerikaner drommer om, State Highway 1, dvs Pacific Highway langs den vackra och vilda kusten. Under de tva dagarna resan varade bjods vi pa varierande miljoer och de vackraste vyer man kan tanka sig. Valdigt likt Nya Zeeland faktiskt. Var PT Cruiser tog oss forbi jordgubbsfalt, surfarvagor, salkolonier med gigantiska elefantsalar, delfinutsikter och harliga strander med grottor. Naturligtvis parkerade vi var jatteamerikanska bil utanfor ett akta amerikanskt vagmotell och overnattade. Frukost tog vi pa en amerikansk restaurang dar man satt i bas och sallskapades av lastbilschaufforer i fula kepsar. Precis som pa TV!

Vara forutfattade meningar fortsatte att besannas nar vi kom till San Francisco. Efter att vi kort in i centrum pa den helt plotsligt 6-filiga motorvagen var det fullt med markliga manniskor med hela sitt bohag i en kundvagn. Tre polisbilar stod o blinkade utanfor tre olika guldsmedsaffarer i tre olika gatuhorn. Underbart nar det ar precis som man tankt sig
Eftersom vi bara hade en hel dag i SF hade vi fullt upp. Gjorde det turistiga som bor gjoras i SF (aterigen en checklista som ar sa effektiv nar man har mycket att gora…):
1. Gick i branta backar
2. Nar vi trottnat pa ovanstaende, akte Cable Car
3. Ett obligatoriskt besok pa Alcatraz
4. Gick aterigen i branta backar, denna gang i varldens krokigaste backe, Crooked Street.

Fullt nojda med California tog vi planet till Denver, over Rocky Mountains, varefter vi kryssade av annu ett jatteamerikanskt maste – Greyhound Bus, som tog oss 1500 hojdmeter upp i bergen till Vail.
Har vantade familjen Grant (Maria var aupair hos dem i Oslo) med oppna armar och tunn luft.
Vi anpassar oss as we speak for att kunna ta tag i den forlorade skidsasongen de narmaste dagarna (Salen o Are, slang er i vaggen…)

Signing out

Tillbringar just nu var sista dag i soderhavet i den kaotiska staden Nadi. Mycket betong och avgaser dar vasterlanningar ar ett hett byte for souvenirforsaljare och taxichaufforer. Ingen hojdare kanske men vi har haft vart soliga paradis. 5 dagar pa lilla Robinson Crusoe Island bland vajande palmer och bastkjolar var precis sa dar harliga som man kan tanka sig. Dagen vi kom dit regnade det iofs men vad gjorde det nar hela personalstaben tog emot oss nere pa stranden med gitarr & sang, hula-hula dans och ett hjartligt BULA (=tack/hej/gonatt/hejda/hurmardu/villduh aenol=bra ord att kunna)!
Samtidigt har vi uppfyllt ett av vara store tidigare namnda mal med resan; den efterlangtade hangmattan mellan tva palmer o en harlig utsikt (se bild). Inte helt tokigt, men det var visserligen lite langt till baren darifran (2 armlangder). Naja, man kan inte ha det bast jamnt…
Personalen var iaf underbar med en aldrig sinande energi, avundsvard fysik (kunde varit olympier allihop) o an mer avundsvarda musikaliska talanger.
Brasorna nere pa stranden vid midnatt var harliga med en underbart klar stjarnhimmel, vagornas brus ossa sjalvklart den obligatoriska killen-med-gitarr-o-“no woman no cry” (hatar vanligtvis dessa, de far alltid all uppmarksamhet av tjejerna, men de har var sa trevliga, man maste bara alska dem!)
All mat o aktiviteter ingick sa det var som att komma tillbaka till sommarlagret, men bara mycket trevligare o varmare.
Som om det inte fanns nog med trevligt folk pa on (har manga platser att besoka nasta resa…) sa kom helt plotsligt Tim (en av de trevligaste vi traffat, pa Fraser Island i Aus) i land fran en bat.
Langa kvallar med prat, kortspel, musik o Fiji Bitter stal helt klart en plats i vara hjartan. Tillsammans med de langa dagarna i hangmattan (just ja, annu ett bekymmer med soderhavet: man sag ut som en kassler pa ryggen vid slutet av dagen av de anda enormt skona “hange-kojerna”) o goda bocker kommer vi minnas det for alltid.

Nu gor vi oss redo for US, med allt vad det innebar.
Framfor oss har vi en lang 6e mars; 42h, men da ska vi ju anda byta kontinent

Ha det bra dar hemma, o forstatt skriv

Mor Gordis: tack for allt politiskt skvaller, alltid kul att lasa om vad som finns bakom tidningens rubriker :).
Ullis: Jattekul att traffas i Auckland. Plugga pa!
Resten av er darhemma: Ja, man borjar langta hem litegrann, men det ar ju sa himla kul att se nya saker hela tiden.

Sista rapporten fran det lilla, trevliga landet exakt pa andra sidan jorden. Ikvall lamnar vi regn och rusk for varmt och skont klimat igen (hoppas, hoppas iaf) pa Fiji.
Ja, det ar sant, vi har riktigt daligt vader har. Nar vi lamnade Queenstown for en vecka sedan snoade det till och med. Efter en dags resa i buss utan varme till Christchurch kom vi fram till regn. Dagen efter var det dags for oss att aka ut till den franska byn Akaroa langst ut pa ostkusten. Vart mal var Onuku Farm Hostel, boende pa en akta farfarm! Jattemysigt stalle uppe bland kullarna (alla naturligtvis tackta med ulliga, gulliga far) med magnifik utsikt over Peninsula Bays turkosa vatten. Vi fick en egen liten stuga (utan elektricitet coh varme) med basta utsikten pa stallet. Des nackdelar visade sig dock nar det de tva foljande dagarna osregnade, blaste storm och var iskallt. Pa grund av skruttvadret stalldes alla marina aktiviteter in och den delfinsimning som vi langtat efter sa lange blev inte av :(.
Fick sitta framfor brasan uppe i storstugan och lasa bocker istallet medan vaggarna skakade. Alla vara klader som vi slapade runt pa i tva manader i varma sydostasien och Australien har i alla fall kommit till anvandning nu…

Tillbaka i Christchurch var det dags for oss att ta sikte norrut igen. Den forsta etappen upp till Picton (norra sydon) gjorde vi i en snabb liten Toyota Corolla. Rolig korning bland stora berg, mjuka kullar och vackra kuststrackor. Ingen trafik att tala om heller, bara att gasa pa. Kom fram i morkret och sov nagra timmar i bilen innan vi tog den jattetidiga (05.30) farjan till Wellington pa nordon.
Har hamtade vi upp en ny bil som skulle tillbaka till Auckland (sk “relocation-deal” dar man for en billig penning kor tillbaka hyrfirmans bilar), denna gang blev det en stor 8-sates Toyota buss.
Kvallen stopp blev i Wanganui, en stillsam stad pa vastkusten, dar vi halsade pa familjen John och Marie McDonald som Pontus traffat under en konferens i Goteborg i somras. Tillbringade kvallen i deras egna biograf (jepp Freka, du hade gillat det…) med filmvisning, tilltugg o mycket diskussioner. Efter en stadig frukost hos det snalla sallskapet morgonen efter lamnade vi McDonalds (deras son dopte de till Mac i fornamn…) for den sista strackan upp mot Auckland.
Vara sista natter i NZ har vi spenderat i det trevliga omradet Ponsonby med massa mysiga cafeer o affarer runt hornet.
Sjalvklart har vi ocksa avklarat ett av vara sista kryss pa var saker-att-gora-i-nz-lista: Ett besok i America’s Cup-byn o hangaren dar Victory Challenge holl till nar det begav sig. Tyvarr har det inte blivit mycket segling av i dagarna, da vadret har varit mot arrangorerna. Men jisses vilka batar!

For att summera var vistelse har pa NZ kan vi konstatera att det har varit en av hojdpunkterna pa resan sa har langt. Naturen, folket, vadret (bortsett fran de sista dagarna) har varit valdigt trevligt. Kanske har det varit sa tilltalande for att det kanns mer som hemma an tidigare platser, sa det ma vara en smula hemlangtan som talar, det skulle ni tycka om va?
Sol o bad o tillbaka till konsten att-gora-sa-lite-som-mojligt-pa-sa-lang- tid-som-mojligt ska bli skont ett tag o kanna sig an mer fjarran fran det dar vita som faller fran skyn dar hemma. Blir nog bra ocksa som forberedelse for Amerikat, hoppas bara Bush o grabbarna skarper sig. De ar inte sa bra pa nyheter utanfor NZ har, men vi haller oss uppdaterade mha er dar hemma o aftonbladet. Lat oss hopaps for det basta.

Hursomhelst, tack NZ for de har veckorna, vi ses igen, var sa saker.

Bye bye Aotearoa, bula Fiji!

[PING – Dagens Trivia]:
I NZ bor 3,8m invanare o 48m far. Det innebar 12,5 far/pers. A anda ar farkott lika dyrt som resten av maten i landet!

Tagna av gardagen sa har vi idag fixat buss imorrn till Christchurch dar vidare aventyr vantar, med viss marin inblandning…

Vidare med bussen genom det otroliga landskapet till Nelson, en solig stad i nordvastra hornet av sydon. Faktiskt den stad pa Nya Zeeland som har flest soltimmar sa nu aker bikinin fram igen. Forutom solen ar en av de stora attraktionerna har nationalparken Abel Tasman. Killen som gav namn at denna naturupplevelse var den forsta europe (hollandare) som kom till Nya Zeeland, ca 150 ar fore kapten Cook. Tasman blev dock skramd av Maoirierna (urinvanarna) och lattade ankar igen efter bara 4 dagar.

Vi besokte nationalparken igar men inte till fots som de flesta andra. Hade hort rykten om att miljoerna gjorde sig bast fran vattnet sa vi paddlade runt i kajak istallet. Hade en underbar dag med mycket paddlande, naturupplevelser (sag pingviner!), sol och bad. Nar det var dags att vanda hemat igen visade det sig att vi hade tur med vinden och kunde segla! Ja da, det fungerar med kajaker ocksa. Samlade hela kajakgruppen (6 kajaker) och personerna ytterst holl upp seglet. Skont att vila armarna efter en hel dags slit (ar ju inte sa vana med sant numera ).

Vi kommer att tillbringa ytterligare tva dagar har i soliga Nelson innan vi satter av soderut. Dar vantar guldvaskning och glaciarer…

Njut av vintern dar hemma!
M o P

Ja ja, vi ar medvetna om att det kan lata bittert for folk hemma i Sverige, varifran vi dagligen mottar rapporter om sedvanlig o traditionsenlig kyla, men vi trivs himla bra i jeans o jacka.
Australiens hetta o torka (har hort att ni far nyheterna om branderna hemma ocksa. ingen fara med oss, bara lite svedda pa tarna) har vi nu lamnat bakom oss till forman (!?) for Nya Zeelands nordeuropeiska klimat.
Jeansen var ganska knoliga efter att ha legat langst ner i vaskan i 8 veckor i fuktigt klimat, men de passar fortfarande trots mycket god mat (o vi som trodde vi skulle ata lite i Thailand. hur fel hade inte vi?).

Naval, lat oss backa bandet nagra dagar…

Efter senaste uppdateringen om surfkursen (visst ar bilderna bra!?) o en veckas traningsvark i kroppens samtliga leder + nagra till vi inte kande till sa begav vi oss till Sydney.
Dar var forberedelserna i full gang for nationaldagen, Australia Day. Vi var sjalvklart inte langsamma att besoka nagra masten i stan som Operahuset o Harbour Bridge (stralande bilder vantar kommer).

BING! Dagens trivia:
Visste ni att Paul Hogan var nitare (bingbing: 6 miljoner nitar pa bron forresten) pa Harbour Bridge innan en producent hittade honom och gjorde honom till allas var Crocodile Dundee?

Var andra dag i denna charmiga stad borjade vi med att byta boende fran ett ratthal i centrum till ett svenskt stalle (delar av os-truppen bodde dar nar det begav sig senast) narmare botaniska tradgarden nara Kings Cross (skumma kvarter).

Med tre dagar kvar i Australien hade vi fortfarande nagra saker kvar att checka av pa var “maste-gora/se/uppleva”-lista (dar ingick sjalvklart surfing):
1. Klappa koala
2. Mata kangurur (hur stavas det?)
3. Se Blue Mountains, Australiens Grand Canyon
4. Kasta bumerang

Lampligt nog lyckades vi avklara allt detta under loppet av en dag med en mycket trevlig busschauffor som guide o underhallare. Underbara vyer, gosiga djur o mycket intressant trivia pa vagen lamnade oss med en fardig avprickad lista och ett nojt leende pa lapparna.

Promenaderna blev langa o avslappnande i Sydney de sista tva dagarna med bl.a. sallskap av en Swebuschauffor (sjalvklart hette han Ronny) fran Uddevalla.

Helt klart nojda med Australien kunde vi anlanda till Auckland efter en kort blot (planet lackte…)flygtur som gjorde dygnet tva h kortare.

Nu kollar vi runt o forsoker komma pa vad vi ska gora i det har landet. Kanske buss, kanske bil ossa lite aventyrssporter forstas

Later!
PS. till den det kan berora: kom ihag att anvanda marias mobil for sms, pontus slangde sin i Krabi… DS.