Avundsjuk på hantverkare, t.ex. en möbelbyggare (finns säkert någon formell benämning på yrkesgruppen, men jag är okunnig. Jag kan iaf Java.).
När de står där efter en lång arbetsdag och lägger sista sandpappers touchen på den där soffan de jobbat hela dagen med. En soffa de lagt en bit av sin själ i. Några bitar trä de har förädlat och format till en bit inredning enligt konstens alla regler, som de nu ska lämna ifrån sig till en kund/vän (förvisso mot en eventuell finansiell ersättning) som kommer få njuta av detta konstverk i många år framöver.
De har skapat något. De har lagt en del av sig själv i en produkt (inte nödvändigtvis bokstavligen talat, men ni förstår..). En produkt som de nu lämnar ifrån sig.

Av någon anledning känner jag inte samma engagemang när jag skickar över länken till en fulhackad IT-lösning till en kund för godkännande (inte för att det någonsin händer, att en annan skulle fulhacka, men rent hypotetiskt..).

Idag fick man iaf känna på den där härliga skaparglädjen, på ett så ovant konkret och fysiskt sätt.

Jag har blivit med soffa, som jag nämnde innan. Dock inte rakt upp och ner, lite får man kämpa:
Ingångsvärden för köpet: Jag ville ha en gammal soffa, inte mer än 140cm lång. När ni ser mitt kök förstår ni.
Faktum: Gamla soffor byggdes för att även kunna fungera effektivt som säng och även om folk förr ser kortare ut på bilder, så gjordes inte överdrivet många kökssoffor kortare än en och åttio.
Slutsats: Fram med sågen.

Sagt och gjort. En nationaldag senare hos Snickeri Hymér & Son hem-hemma i Storvreta, Uppsala, och efter mycket gammaldags hantverk (far var vid vissa detaljer fast bestämd att överbevisa att det han lärde sig på träslöjden någon gång strax efter finska vinterkriget fortfarande satt där. det gjorde det.), så stod min första egna möbel färdig. Helt utan planslipar, sticksågar, lasermått, kamerateam och reklampauser. Kanske någon fikapaus då o då, med en kanelbulle eller två, men inte var det framme något byggteam under de pauserna som faktiskt gjorde det riktiga arbetet, det här var Hymér rakt igenom. Ett litet steg för en erfaren hantverkare, ett stort steg för IT-konsulten Pontus.
Se lite bilder här.

Så, efter en tidig morgon och en bil fullpackad nog att inte rymma ett äpple extra, så är ännu ett lass med prylar på plats i nya lägenheten. Stället börjar mer likna en gårdsfarihandlares centrallager än en stilren, harmonisk innerstads-etta. Men det ska nog snart bli ordning.

First thing’s first.
Dags att få upp lite möbler på balkongen.

Så är fallet här.

Timingen kunde varit bättre, när flyget lyfter mot NY på onsdag morgon, men hey; det finns ju piller mot sånt där som förkylningar. Mina är orange och gula, har lite oklara innehållsdeklarationer, och köps inte på apoteket. Får se om man vaknar imorrn. Om man gör det så är man iaf frisk som en nötkärna. Lite “allt eller inget” över det hela.

Stötte på en intressant återblick i historieböckerna här hemma, då pappa Olle hade en liten genomgång över de senaste rönen från ett av hans stora fritidsprojekt; släktforskningen. Han hade hittat några rader i kyrkböckerna om en kuf som tydligen stod i tjänst på min farfars farmors brors gård någon gång på den här sidan Dackefejden:

“dräng Anders Carlsson, f 1792 – döf, enfalldig, obegåfvad – skattefri”

Vidare efterforskning visade att man av flera anledningar kunde förklaras skattebefriad på den tiden, anledningar av mer eller mindre samhällsbelastande/avhjälpbar natur. Tydligen var även ren okunskap och “dumhet” något som ackrediterade en den, under omständigheterna kanske ovidkommande, ekonomiska fördelen.

Skulle det fungera idag? Ett helt land skulle kunna vara fullt av till synes genomkorkade (ja, bättre om man drar alla över en kam, blir så komplicerat annars) folk, som av just denna anledning inte behöver betala någon skatt, oavsett om de låtsas eller ej, med några få som administrerar det hela som ändå har lite koll, och ändå klarar landet ekonomin i sin helhet på något magiskt sätt.

Låter bekant?

Jepp, stämmer: Malta.
Hur klarar de sig, frågar du dig spontant? Spelbolagens vinstskatter, svarar jag lika snabbt, hobbyanalytiker och småbitter som jag är.
Inget som drängen Carlsson hade glädje av.

k2: de måste ju ha en strukturerad approach till caset
k3: vad ska de göra då? borde de inte göra ett word-dokument, för att testa på lite?
k1: jag håller med, jag tänkte precis samma sak

Hoppas det gick bra för dem.