“Nej, den tischan kan vara bra att ha kvar att måla i..”

Det har man kläckt ur sig några gånger, vid ungefär varenda utrensning av garderoben, varje flytt, där samlaren i en letat sig fram och har haft svårt att skiljas åt med den där skeva ACDC-tröjan som legat längst in i skåpet sedan ett lerigt Roskilde -95, och inte sett dagens ljus sedan dess.
Men nu, när sanningens ögonblick har kommit, och en utgallring faktiskt måste ske, så används målarargumentet som ännu en livlina för att få ha klädesplagget i fråga kvar i sin ägo ännu en tid.
En lång tid.
För ärligt talat; så ofta målar man inte. Och så många tröjor förbrukar man inte under en dags väggmålning, inte ens om man lägger på en halv dags spackling innan det.
Jag spillde ingenting.
Inte en sabla droppe.

Men ställ fram en Bolognese på lunchen, och konsultpyjamasen (vita skjortan) ser ut som tagen från Terror på Elm Street efter 5 min, hur försiktig man än är.
Nåja.

Nu är det iaf nymålat i hela lägenheten, och det doftar färsk Flügger i hela bygget. Lite garderober är demolerade, spackel och slagborr har varit min och min genomgode fars bästa vän några dagar (oändligt tacksam, pappsen, jag har sån tur som har dig här), och stället fylls nu sakta upp med lösa prylar tillhörandes undertecknad från familj och vänner som äntligen ser sin chans att bli av med klenoderna efter att ha agerat värd för dessa galet länge. Ungefär så länge Pontus inte har haft ett ordentligt hem i Sverige.
Strax efter Dackefejden nån gång.

Har även insett att man inte äger så mycket möbler, faktiskt, men likväl två sängar, ironiskt nog (lovar att rapportera inför/under/efter första natten på plats). Frånvaron av möbler är liksom lite av en bieffekt av att man inte bott någonstans på ett tag. Respekt till stora småländska möbelvaruhus – de kan sina grejer i “wow-produkter”, kök-start-kit, förvaringslösningar och värmeljus, men det massproducerade möblemanget och Pontus rimmar inte riktigt. Inte just nu. Så nu ska det shoppas annorstädes och byggas eget, jag vill ha karaktär i prylarna!

Därför kan jag glatt avslöja att min första inköpta möbel nu väntar hemhemma (tack än en gång, far!) på att trimmas till, sågas och putsas upp för att utgöra en avgörande del i köket.

Ni ska få se.
Inflyttningsfest närmar sig, stället kan ju inte kallas helt inflyttat innan dess, det står klart. Det ger samtidigt lite press på att fixa så mycket som möjligt innan sommaren. FixProjekt kommer dock altid finnas med stället, det är lite det som är tjusningen.
Hursomhelst, boka upp en lördag helgen efter midsommar, hur låter en solnedgång från Stockholms högsta naturliga punkt med ett glas fruktigt Sauv Blanc i handen, o kanske lite jordgubbar till det?

Den som läser får se.