Årsredovisning 2010

En mycket god vän och jag må bo på olika platser i världen, och så ser det ut att förbli ett tag till, men när vi hörs av någon gång i månaden så känner vi varandra tillräckligt bra efter några år nu för att rätt snabbt kunna stämma av “dagskursen” med varandra – “på en skala på 1 till 10, var är du just nu?” Alla tre ben inräknade – familj, socialt, jobb. En bra temperaturgivare. Man tvingar sig liksom att sammanfatta det mesta, om inte annat för sig själv, och rätt snabbt se vad det är man lägger energi med att grubbla på. Jag är just nu 7.
Det här är även en bra utgångspunkt när det är dags att summera ännu ett år. Under detta bokslut är det också vettigt att stipulera några mål med det kommande året. Gärna mer konkreta och mätbara än “jag vill må bättre”, och gärna mindre klyschiga och skimrande än “jag vill att min familj ska få må bra” – dessa vill vi ta för givet, så lyckosam man ändå får anse sig vara med familjen sin, alla vid god hälsa, nära.
Att sätta mål likt dessa är något man sagt till sig själv många gånger omkring nu, mer eller mindre seriöst (i folkmun omnämnt “nyårslöften”, men omskrivet för att undvika betraktarens himlande med ögonen och ett “jaja, det funkar aldrig…”), men det blir mycket riktigt sällan någon verkstad av det. Något kommer emellan just dessa dagar. En spontan utekväll innan jobb-året börjar. Efterföljande seg tv-spels-dag i soffan. Tvätt-tider.
Kanske undviker man det undermedvetet för att det är jobbigt.
Att sätta mål. Som man kan se om man misslyckats med att uppnå..

Allt detta genomför givetvis min gode vän. Varje år. Med preussisk självdisciplin. Han har även enträget nog haft inflytande på mig under de åren jag kännt människan för att få mig att göra likaså. Mer eller mindre framgångsrikt, bör nämnas i ärlighetens namn, och uppföljningen av målens uppfyllande har det varit sisådär med, men jag intalar mig själv att “det är alltid en början..”.
Det började för några år sedan med extremt konkreta mål såsom “jag ska äga en bostad” och “jag ska starta nytt liv i Stockholm”. Det gick året efter vidare till “jag ska förändra mitt jobb, och hoppa på något mer okänt” och “jag ska sluta fundera så mycket, lita på magkänslan”.
När jag nu skulle gräva fram mina anteckningar för just 2010, anno mellandagarna 2009 (ofta bra tid för kontemplation – i fåtöljen hem-hemma, med en jul-efterskalvs-konjak framför brasan) ur min svarta lilla anteckningsbok, där de brukar finna sin plats, så inser jag… jag skrev dem aldrig.
Kanske var jag trött. Kanske kom annat i vägen. Kanske… vågade jag bara inte sätta mål.

Jag fann dock efter en stunds grävande lösryckta fraseringar ur mailkonversationer med nämnda vän under dessa dagar, likt “jag ska fan ta och ge det här med kärleksbranschen en riktig chans – och bara köra”. Med det syftade jag inte på mitt privata plan, (vilket i retrospekt har varit svårt att skilja på, med den branschen man jobbar i, men det är en annan historia).
Så – har jag infriat min intention, uttryckt i detta ögonblick av frustration? Ja – det tycker jag. Det har varit ett hårt år med mycket jobb nedplöjt i vår lilla Dejting-Baby, och väldigt varierande. Belönande? Ja, med allt vad småföretagande innebär, och med en mångfaldig tillväxt på sista raden.
“Sluta fundera så mycket – kör på känsla” fanns även att finna i det studerade materialet. Föga konkret mätbart..
Men skrämmande likt det från året innan med “magkänslan”, vilket i mina ögon innebär: a. jag nådde inte ända fram år 1, eller: b. det är ett mål man aldrig kommer nå fram till. I år gjorde jag ett konkret nedslag på det iaf – med en enormt lärorik upplevelse i Dalarnas skogar i början av året. Något jag vill rekommendera alla jag bryr mig om. Nåddes resultat? Ja – som med all “coachning” så är dock 100% tillgivenhet till ett nytt sätt att leva svårt att anamma, men jag har helt klart en sundare syn på vardagen numer, lyssnar på mig själv och återvänder till inlärda tankar och förhållningssätt med jämna mellanrum i vardagen.
Vilka nya mål sattes inför 2011 då? Ja, det står faktiskt nu att läsa i min svarta bok. Inget kom i vägen den här gången.
Jag vågade.

Så – en årsredovisning är sällan kortfattad – det är ändå ett helt år det handlar om (och jag har en tendens att babbla på..).
Men om det är vad som krävs för att stampa av det nya, så må så vara.

Tack, min gode vän, för inspirationen.
Vi ses snart – hoppas på stigande kurser under 2011.