Man är inte 20 längre..

..inser man när man vaknar upp två dagar efter lite wakeboard och fortf är övertygad om att man blivit överkörd av tåget under natten. Och sedan påbackad av samma tåg. Nåja, inget inte lite värktabletter kan lösa för stunden iaf.
Eller ok, i rättvisans namn så var det inte “lite wakeboard”, utan tre dagar intensiv körning, med två set á 20 min innan lunch, och ett set på eftermiddagen följt av trampolin träning och glatt umgänge med resten av gänget till sena timmen.
Platsen var Black Diamond Wakeboard vid Wiseman’s Ferry, 1,5 h norr om Sydney längs med Hawkesbury River där den ringlar sig fram genom bergen.

Där hade Sally och Scott byggt ut sitt egna hem och anlagt ett litet camp för folk som ville köra lite bräda och på samma gång få tips och träning från erfarna instruktörer som själva tävlar eller har tävlat i den här vansinniga sporten.
Gänget bestod av Sarah (31-årigt proffs från England), åtta tävlande ungdomar (17-21) på olika nivåer, två instruktörer (typ 24) osså jag.. Begreppet “vatten över huvudet” kändes rätt nära till hands vid ankomsten, men det visade sig vara en bra blandning av folk.
Lätt att bli inspirerad med såna förutsättningar; två ändamålsenliga båtar, spegelblankt vatten varenda dag, lagom varmt och gott om tid för var och en av oss att hinna utveckla sin åkning, om inte annat njuta av omständigheterna.
Undertecknad slogs länge med tankarna varför inte ens egna föräldrar köpte ett hus och sjötomt här nere någon gång på 70-talet och skjutsade ut mig på en bräda innan jag ens kunde gå. Som Sally och Scott gjort med sin lilla Zarah, nu 4 år, 3 mån då hon gjorde sin första 180, ståendes mellan benen på far sin på en Liquid Force Search 140.

Jag brukar annars ofta jobba enligt modellen “om man inte kan bli bäst på det, så är det ingen idé att börja“, men det här är bara för kul för att skippa. Längtar redan till nästa gång man kan ge sig ut igen i vår, ska bara låta efterdyningarna av senaste volten med efterföljande milda hjärnskakning gå ur kroppen först.

No pain – no gain.

Nu ska jag ut och surfa med brorsan Stridsman.
Antagligen för gammal för det här också, men hey… the surf’s too good.