“Love you guys, you look like the Beatles..”

Det var precis vad fyra gossar, i varierande grad av bra form, behövde höra en ljummen, frisk fredag förmiddag, sittandes blicka ut med poetiskt lugn over The Reservoir i Central Park med grande latte i handen, med gemensamma krafter pusslandes ihop gårdagens kronologiska dimma.
Orden kom från ett sant där original med sina egna inre röster man bara ser i filmerna, ett unikum som just här säkert inte är så värst unik, men för oss fick han representera storstadskänslan, det filmiska amerikanska i den här staden.

For det ar mycket storstadskansla, det rader det inget tvivel om. Dack anda inget riktigt overvaldigande, har jag insett. Det faktum att staden, med det sagt downtown, ligger pa en o tror jag gor det hela mycket mer hanterbart an vad man kan tro, da det faktiskt fysiskt sett ar ganska greppbart, liksom den idiotsäkra gatstrukturen med sina hetsiga vertikala avenyer och lugnare horisontella gator.
Bra upplägg, Morris.
Man kanner sig bekvamt hemma ratt snabbt, aven fast man inte sett manga procent av vad staden har att erbjuda, och pa intet satt kan anse sig “van” vid byn. Det var 5 och 19 år sedan jag var på Manhattan sist, och däremellan har inte allt för mycket ändrats.
Antalet taxibilar är fortf lika imponerande stort, dollarn är tillbaks på -89 års nivåer, service nivån är slående bättre än en sovby som Stockholm och patriotismen är fortfarande förbluffande/skrämmande med bumper stickers som “America will prevail, God grew up here”.
Ingen kommentar.

Den här gången dock så har det varit lite mer fokus på kalas, av sällskapsmässig anledning, och jag är inte besviken. Med en naggande god samling bra tips på restauranger, barer och affärer (tack syster!) kände vi oss rätt “kittade” för några sköna dagar i ett av världens utbudsfullaste städer.
Och vi har hunnit med mycket, må jag säga. Inte “turist-stress-mässigt”, men “livsnjuteri-mässigt”. En promenad längs med vattnet i eftermiddags solen fick sig en spontan paus då en av grabbarna noterar
“Oh fan, där är ju Frihetsgudinnan. Coolt.”
Medhållande, stilla nickar från sällskapet
“Nåja, dags för en drink?”

En sak står säker, och det har karaktäriserat hela vistelsen över där:
Vi kommer tillbaka. Kollar bara läget lite.

Om inte annat må vi tillbaka för att slutföra uppdraget.
Blev för många Long Island på Manhattan för att orka med det omvända.
Tror det kallas lyxproblem.
Mella.