Ett år äldre – ett år visare. Eller?
För att ackompanjera dessa ord finns lite bilder att skåda här.
Vad kunde väl passa bättre som plats att inleda “resten av livet” på som den ö, med det folk, som betytt så mycket för mig under den senaste åren. Den spontana resan ner, som det ändå blev, var som vanligt en omtumlande upplevelse, på lika många sätt som vanligt.
Överraskningar i dussinet och med en avslutande bemärkelsedag i genomgående ton av god champagne, god mat och de godaste av vänner. Det vistelsen saknade i form av Medelhavsk värme (vars frånvaro jag var helt med på från första början. Jag har ändå spenderat en vinter där) kompenserades med råge av den mänskliga värmen jag är välsignad med att möta på denna steniga lilla “gömda pärla” vars folktomma sandstränder (rätt strandtomt land, dock..) och tandlösa damer (där har de rätt) charter bolagen basunerar ut om på tunnelbanan.
Till alla er som förgyllde min födelsedag och dagarna runtomkring på alla de sätt (faktiskt, sagornas “och de firade i dagarna fyra..” kommer väl till pass här): Ett fyrfaldigt leve för er, ni leve: hurra! hurra! hurra!!
Som sig bör får man dock även mottaga en och annan gliring under dessa dagar gällande det faktum att man nu gått över något folk refererar till som “den första gränsen”.
Några favoriter
“Ju äldre du blir, desto mindre vet du att du vet.
“Ja du, pöjk, det var den lätta biten. Bara resten kvar.”
“Tur att det finns andra som blir äldre, så vi kan fortsätta vara unga.”
Men till de absoluta favoriterna hör ändå min norske kollega som efter några sekunders eftertänksam tystnad vid kaffet yttrade orden
“Ja du Pontus, nu är du ikke lengre ung o lovende..”
Där någonstans var jag nära att strypa honom med lusekoftan han kom hit i.
..”men du er nu vis och erfaren”
Vi är fortfarande vänner.
