“Som vi elsker dette landet..”

Så här i efterhand, lite tracking på vad som hände i helgen..
(Jag vet, när jag väl har lite mer rutiner så ska såna här uppdateringar på mitt liv komma snabbare. For that, I’m sorry. For övrigt, who cares?)

För första gången på länge var jag inte utanför tullarna på hela helgen.
Anders och jag gjorde en Stockholmshelg, helt enkelt.

Och vad är väl en Stockholmshelg utan en rejäl promenad runt Djurgården? Faktiskt första gången jag blickat ut från Waldemars Udde, och insett att Prins Eugene ju faktiskt aldrig hade kvälsssol på trappan ner mot vattnet från stora salongen.

Ovärdigt.
Som lite krydda på moset fick man även underhållning i form av våra nordiska grannar som helt plötsligt var överallt med sitt lustiga språk, och sina lustiga skräddarsydda “bunader”.
Ah, man ska lära sig något nytt varje dag, så jag delar med mig lite trivia om dessa norska motsvarigheter till våra folkdräkter:
Har lärt mig av mina vänner i Oljeland att dessa enormt påkostade bunader är något alla jenter “ska ha”, liksom vi svenskar av våra föräldrar får en Toyota Corolla vid studenten.
Veckor går åt till att mäta, välja tyger, anpassa, mäta lite till, anpassa lite mer, välja om tyger och till sist paradera för hela släkten till tonerna av Oslo Filharmonien längs med Karl-Johan.
Eller på Solliden till Adolf Fredriks avgångsklass.
Nåja.
Spred glädje gjorde de iaf. Och påminde oss om att vi har rätt goda grannar.
Glada iaf.