Inte mitt välmående efter det heller. Så trots ett hastigt uppbrott från härliga nya och gamla vänner (hade räknat med askmolnets intåg över Bergens flygplats den kvällen, men det visade sig i sista stund avvika, vilket fick undertecknad att genomföra den dyraste, och snabbaste, taxiresan på den här sidan nyår) så tycker jag det hela kan sammanfattas väl av vad jag och min svenska resekamrat konstaterade, utblickandes över Torgallmenningen och ett kokande folkhav av norska flaggor och leende människor, denna soliga 17 Mai 2010:

Vi svenskar har våra vikingar, men Norge har sannerligen sina änglar.

Tack, Bergen.
Vi ses snart igen, hoppas jag.

(här är lite fler bilder från skärgården.)

Statistiskt sett ska jag ha fått regn på mig under mina totalt 10 dagar i Bergen (5 av dem förra året).
Mycket regn.
Men nä.
Var där 8-12 juli och den här gången visade sig byn (ja, det är Norges näst största stad, men deras by-benämning låter så mycket mysigare) än en gång från sin majestätiska sida, med de sju fjällen tjusigt inramandes denna hemtrevliga uppsättning hus, barer och havsnära restauranger.
Det kom någon skur då och då under de fem dagarna, men inget skyfall direkt, som man väntat sig.
Målet var att åka och hälsa på Liz några dagar för att fira semestern (är faktiskt anställd några dagar till..) och det blev sannerligen en nydelig vistelse (som om jag väntat mig något annat?).
Synnerligen 5 bekymmersfria och okomplicerade dagar, utan måsten och för mycket planer, utan mest fokus på att må bra i stunden, vilket oftast gjordes med en öl eller en mocca i handen.
Vi fick förmånen att bo hos en god vän till familjen några dagar, med en underbar utsikt över Bergen i ett genommysigt hus jag vill adoptera.
För att toppa det hela avslutade vi med en dag ute på sommarhytten, långt ut på Hellesøy med några goda vänner och norska havet som enda granne västerut.
Bilder säger det mesta, så här är en iaf.
Albumet kommer senare.
[See image gallery at wordsofanomad.com]

Å andra sidan, vad har de för val? De får ju faktiskt gilla läget. Staden ligger där den ligger, och de omringande sju bergen gör inte bara sitt i den underbara inramningen av denna pittoreska Smögen on Steroids, de bidrar även till det nederbördsrika klimatet i form av att effektivt stoppa upp molnsystem som rullar in från den kalla Nordsjön.

Lokalpatriotismen går definitivt inte att ta miste på
“Vi er ikke fra Norge. Vi e fra Bergen” fick jag klart och tydligt förklarat för mig i fredags på ett av stoppen i kvällens pubcrawl (galet många pubar här, skulle ha efterforskat lite innan jag tog mig an utmaningen om “en öl på varje”..). Föremålet för min korta helgvisit, min gode vän och f.d. kollega från Malta, tillika en av bygdens döttrar, vittnar om många vänner och bekanta som återvänt till byn efter några år “ute i världen” för man har helt enkelt insett att stället saknar motstycke. En beundrare av storslagen, vacker natur som mig själv kan inte göra annat än nicka och instämma med ett “jeg skjønner”, när man står uppe på Fløyen med Vågen och Nordnes 450 höjdmeter längre ner, med solen som statistiskt sett inte borde, men ändå lyckas, bryta igenom molntäcket och värma en uppsättning rosiga, och av gårdagen lite slitna, kinder i den friska havsluften.

Det råder ingen tvekan om att de är stolta över sin by.
De ska de vara, oavsett väder.
Och just nu är vädret perfekt. Speciellt med ett glas vitt i eftermiddagssolen på bryggan.
Jag gillar också läget. Mitt läge. Just nu.