Jag är avkopplad (och varit rätt urkopplad av och till).

Kors så gott med semester. Eller vad det kallas. Mellan jobb, bokstavligen talat.
Att av och till sätta hjärnan i viloläge och bara göra… ingenting.

Fysiskt sett har jag farit runt lite i landet har det visat sig (Sthlm – Bergen – Sthlm – Uppsala – Roslagen – Sthlm – Göteborg – Båstad – Västervik – Sthlm. Typ.), men mentalt sitter jag i exakt samma hängmatta som jag hängde upp 18:14 den där fredagen jag slutade jobba för ca 4 veckor sedan.
Hade liksom inte alls mycket detaljplanerat för sommaren, utan har tagit det mesta som det kommer, och det har kommit på plats rätt bra, tycker jag. Min vän Liz’s ord “nei du, nu gjør vi nåe annet” har varit lite av ledord på sistone, och för en planeringens man som undertecknad har detta varit lite svårt att komma in i. Men befriande.
Inte mycket planer behövs.
Bara beslutet att göra något annat när man tröttnat på det man gör just nu.
Det är semester.

Efter att ha återvänt till stora staden i torsdags med dess sirener, överförfriskade Systembolagetkunder och överpiffade lördagsmorgon-daglivs-shoppare, och knappt varit utanför dörren sedan dess (med undantag för besök på nämnda etablissemang, annars sagolikt skönt med lite intelligensbefriade actionklassiker) känner jag dock nu hur vissa delar av den där innerstads-ingenjören börjar vakna igen.
Den där rastlösa ingenjören med en aningens kontrollbehov.
Sagt och gjort – dags att känna om pulsen fort slår.

Att-göra-listan för eftermiddagen och kvällen blir därmed som följer:

• Laga punktering på cykeldäcket. SL-kortets tid är förbi.
• Sätt igång en vildjäst. Planerat några bakprojekt i kommande veckan. Mer info kommer.
• Finjustera hemmabion. Den där NASen har suktat efter min odelade uppmärksamhet för många månader nu.
• Fixa recept till morgondagens lunch. Goda vännen Emma kommer förbi på besök på väg söderut.
• Sätt igång en deg för ett bra bröd till nämnda lunch. Räcker även till frukost.
• Lägga upp lite bilder på bloggen från de senaste veckornas bravader
• Plantera om kryddplantorna. De behöver mer plats.
• Laga en uppriven kavaj. Bra med symaskin ibland. Mindre bra med vassa stängsel.

Morgondagens lista kommer därmed antagligen bli

• Rensa upp efter ovan nämnda mayhem inför söndagkvällens ankomst av söta H för några dagar. Can’t wait.

Jag är tillbaka.

Idag gick det tom jämt upp: Efter en skön dag petandes hemma så blev det pizza showdown på Stockholms högsta punkt med Mr Uddevalla (Pavona vs. Amigo, Pavona vinner på trevlighet, pris och artistiskt uttryck) tätt följt av några vändor på Karlbergs hinderbana.

Låt oss behålla det här ett tag nu.

She’ll sleep well tonight.
And yet another good deed to mankind has been carried out.

Never thought I’d act door sales man.

Snap.

Ibland får man åka bort. Långt bort.
Godnatt, världen.

I’ll just note that I haven’t seen much of any of that this Christmas. I geared down from a wonderful summer, thinking on moments on the balcony, great visits from abroad and long summer nights, and then, kadaboom, there was Christmas, all snuck up on me.

This whole thing with gifts, I’ve actually completed this task all through autumn, without thinking of it. Picking up a good idea there, ordering spontaneous things online here, and all of a sudden, when it comes down to stacking up under the Christmas tree; I realized about a week ago that I’m all set.
Without even having to worry about it. Being all caught up with work and that thing they call life, I haven’t really had time to give a second damn about it.
I even came home from the office today (got some more gadgets in place there today, and some chairs. The place is coming together!) and realized I felt for a walk back downtown, to see what this Christmas thing is all about, having missed it the last couple of weeks.

Being prepared for the worst, I geared up with best of chill on my ipod (no christmas jibberish, ’nuff of these Spotify Christmas Playlists already!), sharpened my elbows and had a double espresso before I left the safe boundaries of home for Västermalmsgallerian and it’s surroundings (not too far though, hey, I’m a Kungsholmer, yes I am..)

Talk about the calm after the storm! Not more people out than a normal Tuesday at 5, I even got inspired for some bonus-gifts, and a few for myself, just because I could.

So all and all, this far, Christmas has been mild on me.
I’m now looking forward to spending quality time with mum & co in Uppsala, engaging in as much cooking and eating activities as possible, cause that’s a lot of what we do our Christmases.
I like it.

So, just as Christmas Eve has kicked in a few hours ago, to all and all of you out there, hope you’re havig a great Christmas, and remember: take care of the family, but furthermore – take good care of yourself.

This is supposed to be a holiday of serenity, sharing and recharging.

Time to focus on the latter. Good night, and Santa: looking forward to seeing you tomorrw.
I’ve been good. Really.

Båda passar fint med lussekatter.
Uppenbarligen. Det tog slut iaf.

Kram på er.

lite minnen

I can live with it though. Very well, actually. I’ve even longed for it a bit.
After a summer like this, I feel quite ready to face whatever the Nordic late-summer-weather has got in store. Bring it on!
It takes a lot, environment wise, to take me down right now, I promise you that. It’s truly been an awesome summer filled with good friends, old and new, just enough travelling, a fair bit of adventure (both emotional and physical) and this overall extraordinary weather.
OK, actually, maybe it’s just been “great” weather, but in combination with this psyched mood one’s been in, it has sort of almost always felt like the weather gods pretty much have sweeped the way for one.
It’s so easy to sit there, watching the sunset firing up the horizon from the balcony of what in the recent days must be the most prominent apartment in the neighbourhood with it’s own skybar overviewing all of Gothenburg, and convince one self that this is how it’ll be. This is what the weather is going to be like until that day in late October, when it will, like at the flick of a switch, turn into Swedish rainy autumn with a overall heavy risk of early snowfall or random blizzards.
And not only in Gothenburg, where they live with that risk all year round.

By that time though, I’ll make sure to be far, far away from it. I don’t think I’m ready yet to meet the true downside of Swedish autumn weather full on, and avoid being too much affected by it.
Give me a year or two.
Or just a darn good reason to stay.

Until then though, it’s time to go about one’s life that’s quite dynamic at the moment, and continue getting some kind of routines in this place, if that’s what people say is needed to feel “at home”. Time to try out a normal life for a while.

And this thing about getting back to work, what’s that all about? I’ve been trying to reprogram myself now for the first week, and you can’t help thinking: What is it we do with so much time of our lives really? I’ve never felt this kind of “post-vacation-anciety” before, but I guess it’s something worth trying out once or twice. To make you think, and evaluate things.

After all, it’s just work.
And who can say it better than the worlds’ Everyday Cowgirl herself:
http://www.deezer.com/track/92186

Let’s see what the summer’s got left in store for us.
I’m all ears.

De sedvanliga ladugårdsdörrarna i på tok för tighta V-linnen, spräckliga avsmalnande träningsbyxor och total avsaknad av något som kan kallas hals fick idag dela utrymmet framför de självförtroende-höjande speglarna med gemene man från personalavdelningen på Riksgäldskontoret som stod där och skådade sig själv från alla möjliga vinklar för en damage assessment efter sommaren.
Inte helt ovanlig var posen i profil, sträckt rygg, och likt Iceman (2:04) indragen mage för att försöka övertyga sig själv om att “men det var ju inte så farligt ändå, jag är tydligen fortfarande ung och kan ta några grillkvällar med några öl.. och glass.. och öl..”

När en anmärkningsvärd fysisk ansträngning under 4 veckor varit att fotledes ta sig de tiotalet meter från baden-baden oasen på terassen in till kylen för att hämta en till öl/den kalla sötade lemonaden, så sätter lättjan självklart sina spår på våra kontorsmärglade kroppar.

Ok, sedan ska man inte dra alla över en kam, då många under det de kallar “semestern” eller “sommarvilan” utsätter sina kroppar för riktiga prövningar av under resterande året sällan skådat slag med en inte helt ovanlig övertrohet på sin egen förmåga.
Det må gälla ny garageuppfart:
“hur jobbigt kan det vara att lyfta lite grus och några stenar? det är väl gött att använda kroppen lite?”
eller vedhuggning:
“jo, det känns så äkta och rejält att ordna värme själv till sommarstugan under de här kalla sommarkvällarna. precis som förr i tiden. behövs bara några kubik, det kan väl inte vara så farligt?”
Efter mången somrar på släktgården i Västergötlands skogar är jag sedan länge inte lika naivt övertygad om charmen i att förvandla de där tre nyfällda, knotiga, fuktiga fotbollsplanshöga furorna till behändiga veddon som man annars kan plocka upp en bekväm påse med på lokala snabbköpet för 19 kr.

Hursomhelst, dessa nu vältränade medmänniskor var inte här den här dagen.

De låg antagligen hemma med en träningsvärk värre än Z-TVs Tore efter första träningspasset med herr Hysén, i behov av konvalescens efter semestern med åtskilliga timmar på massagebordet och heta grötomslag. Men de mådde iaf bra efter en dag på jobbet då de fått gå och beklaga sig för kollegorna över det där råa, äkta, rejäla i sommarens ansträngningar.
Inte som någon tönt som går och gnäller över att han eller hon tog i lite för mycket i triceps-maskinen på gymet igår.

Själv skulle jag kanske stannat hemma. [See image gallery at wordsofanomad.com]
Envis sträckning i foten efter vurpa under förra veckans wakeboard sessioner.
Intalar mig att det är något rejält i det. Kalla mig tönt. Men lycklig tönt.

Skönt att vara tillbaka i stan efter en allt annat än odramatisk sommar i livsnjutarens tecken.
(mer om den senare, kämpar för att varva upp lite lagom den här veckan)

Back in action.
Då kör vi.

Måste varit den positiva energin från hela kvällen som fick en, tillsammans med min tyske assistent Herr Bosch, att sätta igång lite degar när man kom hem.
Halv sex. Det kändes helt rätt just då.

Fler än en själv fick vila under natten. Vissa var mer levande än andra på morgonen.
[See image gallery at wordsofanomad.com]

Det kändes även helt rätt när sista plåten togs ut ca 12h senare (bra bak tar god tid och mycket kärlek) och lite grannfolk kom över på just ett sånt där oväntat besök reklamfilmerna mässar om, och det ställdes till med kafferep i eftermiddagssolen. Ett nytt tweakat recept den här gången (kommer upp här efter förfrågan lite senare), så det ska erkännas att man var lite nervös att lämna sina trygga domäner i farmors recept bok. Men “hälften vågat, tokstora kanelbullar vunnet” som man brukar säga.

Det kan inte sägas för ofta: det finns bara en sak som slår nybakta bullar med kaffe och mjölk i sommarsolen…
[See image gallery at wordsofanomad.com]

..och det är trevligt sällskap.
[See image gallery at wordsofanomad.com]
[See image gallery at wordsofanomad.com]
Ännu en skön söndag, helt enkelt, tack vare Gevalia, goda grannar och min tyske vän Herr Bosch.
Mer sånt här.