Till föga förvåning så är stämningen givetvis det enda den kan vara när norrmän är med i leken, trots vädergudarnas försök att lägga sordin på det hela med lite halvmulet och inslag av lätta regnskurar: Alla är glada. Leenden överallt. Folkdräkter (förlåt, bunader heter det, men för att förtydliga för svenska läsare…), och samma fenomen mötte mig sannerligen här som i Bergen när jag hade nöjet att få fira samma dag för exakt ett år sedan: denna, för oss svenskar främmande, villkorslösa och framförallt accepterade nationalism – precis så som det ska vara! Folk som står och vajar sina små flaggor för att de älskar sitt fädernesland, och inte bara för att de borde göra det, utan likväl när de står ensamma i ett hörn av Skansenområdet och sms-ar med ena handen kan du vara säker på att flaggan vajar i den andra med oförändrad frenesi.

Det var iaf en härlig dag, som avslutades på nämnda norska väns balkong i goda vänners lag, en och annan överraskning från förr, och något glas champagne till rabarberpaj och kaffe.

Vi gillar er, kära grannar. Let’s stay friends.

Inte mitt välmående efter det heller. Så trots ett hastigt uppbrott från härliga nya och gamla vänner (hade räknat med askmolnets intåg över Bergens flygplats den kvällen, men det visade sig i sista stund avvika, vilket fick undertecknad att genomföra den dyraste, och snabbaste, taxiresan på den här sidan nyår) så tycker jag det hela kan sammanfattas väl av vad jag och min svenska resekamrat konstaterade, utblickandes över Torgallmenningen och ett kokande folkhav av norska flaggor och leende människor, denna soliga 17 Mai 2010:

Vi svenskar har våra vikingar, men Norge har sannerligen sina änglar.

Tack, Bergen.
Vi ses snart igen, hoppas jag.

(här är lite fler bilder från skärgården.)

Jag är avkopplad (och varit rätt urkopplad av och till).

Kors så gott med semester. Eller vad det kallas. Mellan jobb, bokstavligen talat.
Att av och till sätta hjärnan i viloläge och bara göra… ingenting.

Fysiskt sett har jag farit runt lite i landet har det visat sig (Sthlm – Bergen – Sthlm – Uppsala – Roslagen – Sthlm – Göteborg – Båstad – Västervik – Sthlm. Typ.), men mentalt sitter jag i exakt samma hängmatta som jag hängde upp 18:14 den där fredagen jag slutade jobba för ca 4 veckor sedan.
Hade liksom inte alls mycket detaljplanerat för sommaren, utan har tagit det mesta som det kommer, och det har kommit på plats rätt bra, tycker jag. Min vän Liz’s ord “nei du, nu gjør vi nåe annet” har varit lite av ledord på sistone, och för en planeringens man som undertecknad har detta varit lite svårt att komma in i. Men befriande.
Inte mycket planer behövs.
Bara beslutet att göra något annat när man tröttnat på det man gör just nu.
Det är semester.

Efter att ha återvänt till stora staden i torsdags med dess sirener, överförfriskade Systembolagetkunder och överpiffade lördagsmorgon-daglivs-shoppare, och knappt varit utanför dörren sedan dess (med undantag för besök på nämnda etablissemang, annars sagolikt skönt med lite intelligensbefriade actionklassiker) känner jag dock nu hur vissa delar av den där innerstads-ingenjören börjar vakna igen.
Den där rastlösa ingenjören med en aningens kontrollbehov.
Sagt och gjort – dags att känna om pulsen fort slår.

Att-göra-listan för eftermiddagen och kvällen blir därmed som följer:

• Laga punktering på cykeldäcket. SL-kortets tid är förbi.
• Sätt igång en vildjäst. Planerat några bakprojekt i kommande veckan. Mer info kommer.
• Finjustera hemmabion. Den där NASen har suktat efter min odelade uppmärksamhet för många månader nu.
• Fixa recept till morgondagens lunch. Goda vännen Emma kommer förbi på besök på väg söderut.
• Sätt igång en deg för ett bra bröd till nämnda lunch. Räcker även till frukost.
• Lägga upp lite bilder på bloggen från de senaste veckornas bravader
• Plantera om kryddplantorna. De behöver mer plats.
• Laga en uppriven kavaj. Bra med symaskin ibland. Mindre bra med vassa stängsel.

Morgondagens lista kommer därmed antagligen bli

• Rensa upp efter ovan nämnda mayhem inför söndagkvällens ankomst av söta H för några dagar. Can’t wait.

Jag är tillbaka.

Statistiskt sett ska jag ha fått regn på mig under mina totalt 10 dagar i Bergen (5 av dem förra året).
Mycket regn.
Men nä.
Var där 8-12 juli och den här gången visade sig byn (ja, det är Norges näst största stad, men deras by-benämning låter så mycket mysigare) än en gång från sin majestätiska sida, med de sju fjällen tjusigt inramandes denna hemtrevliga uppsättning hus, barer och havsnära restauranger.
Det kom någon skur då och då under de fem dagarna, men inget skyfall direkt, som man väntat sig.
Målet var att åka och hälsa på Liz några dagar för att fira semestern (är faktiskt anställd några dagar till..) och det blev sannerligen en nydelig vistelse (som om jag väntat mig något annat?).
Synnerligen 5 bekymmersfria och okomplicerade dagar, utan måsten och för mycket planer, utan mest fokus på att må bra i stunden, vilket oftast gjordes med en öl eller en mocca i handen.
Vi fick förmånen att bo hos en god vän till familjen några dagar, med en underbar utsikt över Bergen i ett genommysigt hus jag vill adoptera.
För att toppa det hela avslutade vi med en dag ute på sommarhytten, långt ut på Hellesøy med några goda vänner och norska havet som enda granne västerut.
Bilder säger det mesta, så här är en iaf.
Albumet kommer senare.
[See image gallery at wordsofanomad.com]