Tiden går – saker och ting består

Är nere på Malta nu för en vecka innehållandes lite jobb, mycket vänner och massor av goda minnen.

Mycket som har förändrats sedan sist, kan man fråga sig?
Nja, skulle jag inte säga.

Bankpersonalen, åtminstone de man har haft det tvivelaktiga äran att försöka samarbeta med, har fortfarande inte alla pizzakanter i kartongen, och gör fortfarande sitt bästa för att försvåra, om inte omöjliggöra, min försök att styra upp mina finansiella göromål här på ön.
Buss- och taxichaufförerna är fortfarande onyktra, enda skillnaden är att nu blåser turister på euro istället för på lira.
Kaffedamen på hörnet vid kontoret är fortfarande lika mysig, och diskuterar gärna livets stora frågor medan hon skummar i ordning den välbehövliga morgonkaffen åt en avkopplad casino arbetare.
Byggarbetarna tar fortfarande lika mycket genvägar, vilket senast visat sig på nya kontoret där toalettdörrarna helt enkelt är större än ramarna de ska passa i. Tror de kallar det en “feature”. Mer som failure.
Servicen på restaurangerna…. don’t even go there.
Vädret är fortfarande så behagligt som man gillar det.

Men framförallt så är människorna här som jag så gärna ville träffa igen. Detta samling ambitiösa, lätta-att-ha-att-göra-med, avkopplade gäng som verkligen kommer utgöra den största anledningen till att man kommer se tillbaka på sin tid här nere med ett leende på läpparna.
Samma folk utgör även allt som oftast orsaken till den molande huvudvärken på mornarna här nere, i samarbete med en annan faktor som kvarstår i allra högsta grad:

Alkohol är fortfarande lite onödigt billigt.

Förresten, behöver jag ens nämna att jag blev av med ännu ett kreditkort här i söndags? Den där sista barnotan på söndag morgon i Stockholm i kombination med stort uttag på en bankomat i Medelhavet 5h senare utlöste visst någon alarm klocka.
Det var sjätte kortet på sex månaders tid.

Skönt att vissa saker består.