Första #3: Söndag i sängen.

Vaknade upp i söndags, efter första natten i min egna lägenhet, såg genom mina egna fönster, över min egna balkong, upp mot en klarblå himmel.
Stannade kvar där ett tag till. Med en tidning och en kopp morgonkaffe.
Det är starten på en bra söndag, och början på ett nytt kapitel.
Och då menar jag inte kulturdelen på DN.

Allt sedan dess så har livet här hemma mest handlat om att bära lådor och väskor fram och tillbaka och verkligen få bevisa klyschan att man kan “hålla många bollar i luften”, med pågående projekt i varenda liten vrå. Upp med tavlor där, inreda köksskåp här, spackla ojämnheter högt, byta elkontakter lågt, ändra sig om köksdesignen varannan timme och koppla högtalare i vänstervarv.

Min kloke och nyligen till staden inflyttade vän sa till mig häromdagen

“Nu är du på den där platsen mellan uppgivenhet och lycka, Pontus, där alla prylar runt om dig minner om kaos, men vet du vad: det är ett kaos som du vill ha det, och ingen annan..”

Jag fick fundera lite på det, och bit för bit så sjunker tankarna in.

Det ser väldigt rörigt ut, det gör det. Men det är mitt nystan. Och jag får reda ut det på mitt sätt, när jag vill. Om det blir i veckan, under en regnig dag i juli, eller till Allsångsavslutningen, det må så vara, men jag får göra det på mitt sätt.

Då får man ta en paus då och då. Det ska jag göra nu.
Snart iväg till en god vän med stort hår, stort hjärta och stor projektorduk.
En så’n här kväll är det extra bra med det sistnämnda – det är dags för fotboll.

Heja Sverige.