“Hej mitt sommarland..”

Var osäker om jag skulle känna samma “ah, äntligen hemma” när planet satte ner på Malta Luqa International Airport 11.15 i söndags, 4 dagar innan största delen av mina vänner här nere väntade mig på plats. Jag menar, nu när jag faktiskt har ett “riktigt” hem (möbler är sekundärt..) skulle detta kanske kännas mer främmande.
Men nej. Känns fortfarande lika bra. Om möjligt bättre än förra gången.

Är nere för semester, lite jobb, svensk midsommar, men framförallt för att träffa alla bra människor.
Nya och gamla bekantskaper här nere gör ens dagar till riktigt bestående välmående. Och även som reflekterat senast: mycket består.
Får fortfarande samma broderliga nickningar och det där “kul-att-se-dig-du-kommer-aldrig-kunna-hålla-dig-härifrån-oavsett-hur-långt-bort-du-flyttar”-smilet från bartendern på lokala hemma puben.
Byggnadsarbetare håller på precis överallt, och gör precis ingenting.
Taxichaufförerna är fortfarande fulla.

Något som förändrats mest är att se hur firman och gamla kontoret har växt så det knakar. För att använda min gode fd kollega och nuvarande väns ord över en lunch tete-a-tete:
“Mella, Pontus, I’m telling you, it’s no longer a family – this has turned into a job..”
Ganska talande, och ganska intressant att se hur ens vänner som var med “från början” reagerar på transformationen.

Nej, nu ska jag gå på simlektion med min gode vän Panida. Hon kan prioritera.
Alldeles för många av mina andra vänner här gör ju sån’t man själv gjorde här nere i alltför stor utsträckning:
Jobbar.

Anders landar vid lunch, och än fler vänner från Sverige med honom. Sedan börjar stegringen med
fotboll, båt och midsommar.

Det här är en bra vecka.

Ta det lugnt, det gör alla på Malta.