Sommaren med godtycklig svensk innerstadskille.

Inte ofta jag gör reklam här, eller vurmar för populärkultur för massorna, men jag bara måste rekommendera kvällens spontankultur på vägen hem från ett jobbpass på Anglais (tror det kallas “dynamisk kontorsmiljö”):
“Sommaren med göran”.
Ok, lite corny av och till, men så träffsäkert.. Och varför då? Av samma anledning som samtlig dialog från Åbergs Sällskapsresor (ok, åtminstone de första tre) letat sig så långt in i så många svenskars ryggmärg, och alltid är ett relativt säkert socialt kitt att plocka fram på godtycklig social sammankomst bland 70 och 80-talisterna:
Den höga igenkänningsfaktorn.
Alla har en vän någonstans i sin sociala krets som är lika stekig som Dodde. Alla har en polare lika klumpig som Alex. Alla har vi även nog träffat en tjej lika mysig som Grynet, och alla har vi en genomsvensk midsommarafton att tänka tillbaka till någon gång, då alla blev så där onyktra, och ångestdimman låg så där Lützen-tät över partytältet dagen efter. Och ja, visst är halvmisslyckade Göran på sätt och vis en Stig-Helmer i modern tappning. Med lite häftigare jobb.
Se den.
Det kommer jag göra.
Igen.