En jul. Ännu en.

Så är ännu en förbi.
Ännu en uppsättning traditions-, promenad- och matfyllda dagar med nära och kära i Uppsala.
Ännu en jul föranledd av orden “vi köper inga julklappar till varandra i år..”, och likt förbenat sitter man sen där på väg hem till egna lyan med en julsäck som tagen rakt från tv-tomtens släde där den schackfärgsmålande nissen gjorde ett lika fläckfritt arbete även i år.
Ännu en högtid fylld med minnen och eftertanke, med tillhörande kontemplation som så ofta annars triggat av trygga och välbekanta omgivningar.

Det till högtiden tillhörande flängandet, som en gång var en naturlig del för undertecknad med en logistikplan hem-hemhem1-hem-hemhem2-svärhem1-svärfarmorhem1-osv land och rike runt som skulle få tomtefars klappsruttplanererare själv sätta glöggen i halsen av hänförelse, har de senaste åren bytts ut mot betydligt lugnare stunder i läderfåtöljen framför brasan med några överviktiga tenorer i julstämning på stereon och en lagom stor, lagom ljummen rökig skotte skvimpandes i kristallglaset.
Där är jag så nöjd jag kan bli. Behöver inte värst mycket mer.
Kontemplationerna nämnda ovan blir liksom så mycket mer genomkontemplerade i en sådan miljö. Gäller att veta när man ska sluta bara, och det är där ens nära och de aldrig upphörande matpauserna kommer in.

Den här gången kom högtiden med några härliga bonusklappar dock: ett gnistrande, lagom kallt, vitt hölje runt hela helgen, något få jular har bevittnat de senaste åren, samt ett minst lika skimrande nytt litet liv i stugan.
Det faktum att saker och ting, givetvis även traditioner, förändras runt omkring oss blir liksom så mycket mer tydligt när sådana små under kryddar vår vardag.

Allt som allt; en bra jul. Med svenskt lagom av det mesta. Nästa ska bli ännu bättre.

Lilla Albin fick till och med träffa tomten!
Och jag missade det.
Attans.
Skulle ju bara ut och köpa tidningen.

Uppdaterad 100110:Här finns fler bilder.