Om att känna sig lokal
Det må låta löjligt, men jag kan tycka att man får någon ytterligare koppling till ett ställe iklädd träningskläder, utförandes något slags fysiskt ansträngande aktivitet annars kopplat till ett gymkort alt. löparspåret runt Kungsholmen. Man får liksom se delar av omgivningarna på en plats man kanske annars aldrig skulle se, och man får ett speciellt minne att relatera träningen till. Om det så må vara en joggingtur runt ett berg på Nya Zeelands sydö, ett tai-chi-pass i arla morgonstund på en pir på Cypern, intervallträning mellan lyktstolparna i Central Park, osv – det har allt satt sina spår.
Av den anledningen lämnar jag ofta inte hemmets trygga vrå för semester utan mina löparskor.
Rio är inget annorlunda.
Då gårdagen blev lite mulen, och regnstänkt (vi verkar dragit med oss ett lågtryck till stället några dagar nu, kanske lika bra för våra rosa kroppar..) så blev det en dag i shoppingens, promenadens och träningens tecken.
Efter en lång promenad på stan för att orientera sig till matvarubutiker (alltid en fröjd att handla mat utomlands) och full galenskap på fruktmarknaden (lite som Hötorget. Men bra. Och helt omöjligt att göra sig förstådd.) så kände jag och Anders att det var dags för ett löppass. Så att man kan använda den frasen: “jag kommer ihåg när vi tog sju-och-en-halvan i Rio, runt Lagoa, med Jesusstatyn som glodde ner på oss..”
Förresten, lite underligt att man ska behöva höra om sånt här från svenska medier när man bor 50 m från “the scene of the crime”, men det vittnar väl om en av två saker:
- Svenska medier har bra koll
- Svenska medier har en tendens att blåsa upp saker och ting..
Det var iaf runt den sjön vi tog löprundan igår, och några 80 ton fisk kunde vi varken se eller lukta. Dock kan det sätta lite käppar i hjulet får våra planer med Rio Wake Center i veckan, men det återstår att se..
Nåväl, efter det ett styrkepass i gymmet där C bor (det är något speciellt med att lyfta rostiga blyvikter, jämfört mot SATS plastiga, välputsade sandbehållare..), med efterföljande ångbastu.
För att toppa det hela följde jag sedan med C på boxningpass på kvällen på ett galet gym-komplex några kvarter bort, de två andra musketörerna tog uppdraget att inventera TV-utbudet och utvärdera de lokala ölsorterna, någon måste göra det också…
Brasilianarna gillar att hålla sig i trim, det står klart, och ha flådiga lokaler att göra det i också. För att inte glömma mängden folk att ta hand om stället också. Hann knappt stiga upp från mattan innan en tjomme var där och putsade, städade undan och plockade fram saker för kunderna till nästa pass också.
Det är vad jag kallar service.
Så med det sagt somnade den här pojken väl igårkväll, men kan lik förbannat inte semestersova så här på morgonen. Idag är det fortf lite molnigt, ska nog ta en vända mot Ipanema idag iaf.
Tar och sätter igång lite kaffe, så ska vi se om grabbarna börjar röra på sig snart.
Träningsvärken från öl kan vara rent förlamande..
