Gudfader. På riktigt. Igen.

Ordet “hedrad” räcker inte långt.
“Förebild” är lite halvskrämmande, men fungerar rätt bra.
“Oerhört-glad-att-få-vara-en-del-av-det-hela” stämmer in finfint.
Rent fysiskt även ännu ett blad att sätta in under fliken “Fadderbrev” i pärmen där hemma, mellan “Elräkningar” och “Försäkringar”, där mitt kära kusinbarn redan har en given plats, såväl i pärm som i hjärta.

Min systerson Albin döptes i lördags, och Morbror Pontus fick ärofyllt ta emot Fadderbrev tillsammans med en god vän till familjen, Annorlunda Sanna (delvis självutnämnd titel, men en sak står säker: vi kommer lära honom allt vi kan. efter överläggningar med mor och far. typ). Som sig bör så stod faddrarna för delar av den musikaliska underhållningen där i Guds hus i form av en bejublad (och relativt otränad) tolkning i piano och sång av Ted Gärdestads “Himlen är så oskyldigt blå”.
Mäktigt, sa Bill.
Vackert, Sa Bull.
Visst har det gått något sekel(+) för undertecknad sedan etyd-tragglandet i en grådaskig, tyskt “stilren” lektionssal i Uppsalas Kommunistiskaala musikskola, men det är väl som ett bra vin: man blir bara bättre med åren. Speciellt i sällskap med andra storheter (kudos, Sanna).
Den solbelysta skaran gäster ute i undersköna Skogsö kapell fick även bevittna en klase ännu stoltare mor- och farföräldrar som nog minsann växte några centimeter den här dagen (jo, stolthet gör sånt även med vuxna människor).
Att sedan fortsätta det hela med en härlig lunch vid vattnet i sällskap med nya och gamla bekanta (och en himla massa kameror) verkade inte bara vara festföremålet till lags, utan var för samtliga inblandade en perfekt inramning på en fin dag.

Härmed 6 413 dagar kvar på vårt officiella uppdrag.
Men tro inte att ni blir av med oss efter det – som retroaktiv ersättning för gigget (sjukt efterfrågad duo det här, ska ni veta. fritidsgården i farsta fick klara sig utan live musik till skol discot den här lördagen. tänk på barnen..) så claimar vi redan nu en del av hans inkomster som fotbollsproffs.
Och med det en villa i Provence.
Som sagt, vi får ta och kolla mer på de bitarna… 😉

Tack för en härlig dag, mor och far!!!

One Reply to “Gudfader. På riktigt. Igen.”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *