En route.

Doften från parfymavdelningen på taxfreen, förväntan som ligger i luften, uppspelta skrattande småbarn som snart högljutt (antagligen i sätet framför/breddivd undertecknad) kommer gnälla över att de inte fått fönsterplats och självklart; det hutlöst dyra kaffet.
Fenomenen återfinns på alla flygplatser, såväl Newark som Skavsta, f’låt, “Stockholm Södra”.
Och jag gillar det.
Man vet vad man får, och jag trivs i det. Man har sin lilla hörna i någon formgiven, lagom obekväm fåtölj utanför gaten i väntan på bordning. Man kan sitta här och iaktta folk på väg till allehanda destinationer runt om i världen. Sitta och döma folk, måla upp historier i huvet var de är på väg, vad de ska göra. För en gångs skull är jag i god tid, och har tid att sitta här och njuta.
Njuta av stunden på väg.

Har varit relativt stilla länge nu i det de kallar Skandinaviens huvudstad med omnejd, dags att flänga lite några helger framöver. Behöver det.
Byta miljö, byta folk, byta tankar.

Till och med utroparens varma, välkomnande röst är uniform. Lite som de mörka filmrösterna. Måste vara år av träning.
“We now welcome passengers bound for Bergen on flight DY853 to board the aircraft. Have a pleasant flight”.

Häng med.