“Du, det påminner mig om i somras..”

Förra veckan kom de orden ur min mun. Utan så mycket tanke.

De hoppade ur mig under en sedvanlig mysig kvällspromenad runt Kungsholmen i den genomborrande kyliga och fuktiga kvällsluften som diskussionerna med min gode vän tog sig an återblickar till en tid av ljusa kvällar (gatubelysningen den kvällen räknas inte). Vi stannade båda till när vi hörde oss själva, och skrattade lätt obekymrat, men ändå med en längtan där nånstans i bakgrunden. Så inte nog med att kvällstidningarna skriver oss på näsan med det, och tvtablåerna sätter igång sina “höst-tv-kvällar”; sommaren är alltså slut?

Nåväl.
Det var en tid av grillar.
Det var en tid av balkonger med underbart sällskap.
Det var en tid av långa, härliga utekvällar, vid tillfällen lika heta i baren som ljumma i luften.

Hav dock förtröstan. De finns fortfarande där. Bara för att vi har bytt kalenderblad några gånger från midsommar betyder det inte att vi ska låsa in oss på våra kammare till maj och falla in i något slags förväntat nordiskt beteendemönster, även om det under tunga stunder kan kännas som den enda vägen.
Nej, vårt lands dynamiska väderförhållanden ger bara anledning till en lite tjockare tröja, en kopp lite varmare te, och kanske en ännu lite mysigare kram till någon du bryr dig om.

Och sån’t kan man ju inte få för mycket av.

Ge någon en värmande höstkram imorrn.
Det behöver vi.