Konsten att gora ingenting…

… ar nagot som manniskan kan utova lange utan att uppna perfektion, men vi e bra nara…
De senaste 4 dagarna pa Phangan har varit jobbiga.
Ni skulle bara _forsta_ hur manga satt en hangmatta kan krangla till livet for en: gunga for snabbt, for sakta, knirra. Pa samma satt kan bruset fran vagorna vara oerhort jobbigt nar man ligger dar o forsoker lasa sitt Andy McNab-drama; nar det inte ar en enda forsaljare pa hela stranden sa hor man sa tydligt hur jobbigt sovande vagorna krusar sig mot den blandvita sanden.
O da ska vi inte ens tala om hur svart det ar att valja solskyddsfaktor for dagen…
Daremot fick vi lite vila nar vi, strax efter senaste gangen vi skrev, spenderade kvallen pa Thaiboxing pa “Phangan Stadium” (50 plaststolar uppstallda kring en spanskiveplattform) dar inoljade ynglingar gjorde sitt basta for att fornoja de hogljudda hormonstinna askadarna till killar (damerna satt sjalvklart bara o suckade o tyckte synd om de stackarna…)

I skrivande stund sitter vi pa ett internetstalle (“email veri cheap!”) pa Koh Tao, “Turtle Island”, denna idyll for dykare fran varldens alla horn.
Hit kommer man for att 1: dyka o 2: festa, inget tvivel rader om den saken. Darav har vi idag avverkat bade och; PADI-intro i Mango Bay (ett undervattensliv som Las Vegas; regnbagens alla farger, som tagit ur ett reportage av Hans Fahlen) under dagen med ett 30min-dyk och skon inledning till denna adla konst, samt firande efterat i baren med de andra sjohastarna (forvanansvart manga fran Norden).
Nu har vi precis avnjutit en finfin middag (du hade gillat det, Freka: en filet mignon som ett dasslock, en knytnave stark potatisgratang o en ursakt for en sallad stor som en sockerbit) har pa “avenyn” (3 restauranger, nagra kladshoppar, en 7-11 o en hord internetkafeer), 30m fran var bungalow vid stranden.
Imorrn bar det av till Phuket, detta turistsammesurium av souvenirshoppar. Daremellan ligger 7h bat o 3h buss, tur att vi hittade ett mirakelmedel pa ett apotek i Bangkok; det skulle halla en hast sangbunden i en vecka, det dampar alltsa tom Marias sjosjuka.
Hors senare!