Varldens langsta sondagspromenad
Sa ar vi da pa vag soderover genom detta kontrastrika land.
Dagen efter senast sa kopte vi oss ett busspass pa Magic, som ska ta oss ner till Queenstown via alla sevardheter man “ska” se i valfritt tempo. Man hoppar helt enkelt av/pa langs med vagen, o Magic skoter all bokning av boende etc, plus att de bjuder pa bra och intressant information langs med vagen fran de underhallande chaufforerna.
Man stannar aven till pa lite annorlunda platser ibland, ivag fran de storsta turiststallena.
Vi borjade var resa fran Auckland tillsammans med Toffe och Elin (som vi senast traffade pa PhiPhi, lustigt!) med bussen som tog oss ner till Rotoroua och dess termiskt aktiva omraden.
[Alla geologiska under i efterfoljande inlagg grundar sig pa att NZ ligger pa en sk “faultline”, dvs i skarven mellan tva av jordens tektoniska plattor, i likhet med t.ex. San Fransisco. Detta innebar att geotermisk aktivitet visar sig mer an pa andra stallen, helt enkelt]
Har stannade vi till o sag pa vad for oss lekman inom omradet mest likade ett gang lerpolar som det bubblade fran, o luktade illa gjorde de ocksa(svaveldoften/lukten ligger tung i den har delen av landet). Vi larde oss senare mer om fenomenen, och fick mer av varan i “Geothermal Wonderland”.
Resan fortsatte ner genom Taupo till Turangi med nagra stopp darimellan (av vilket ett innefattade lite adrenalinstinna aktiviteter, bilder kommer senare…)
Dagen efter (igar) gav vi oss ut pa en sondagspromenad som hette duga. Tongariro National Park lag framfor vara fotter, med Tongariro Crossing som vart uppdrag for dagen. 17km karg bergsmark med hastiga stigningar och slaende vyer, nar vi skar igenom de vulkaniska omradena kring Mt Ruapehu (2797m) och Mt Ngauruhoe (2287m). Den forstnamnde hade sitt senast utbrott 1995, da den utplanade ett skidomrade pa berget (skidbranschen avtog ratt snabbt i trakterna…). Vulkanen ar fortfarande aktiv, vilket pavisades av den tydliga svavellukten och de heta kallorna man passerade. Har i trakterna spelades f.o. delar av Sagan om Ringen in: Palins of Gorgoroth i Mordor. Miljon var kuslig, ingen tvekan… Efter stigningen pa 700 hojdmeter ca 2,5h var hemvagen till andra sidan en barnlek, om an anstrangande. Hela vandringen varade i ca 8h, sedan var man ganska slut. For att inte tala om hur det kanns idag. Man vet var lederna sitter iaf…
Nu ar vi i Wellington, och ska imorrn ga pa nationalmuseet, Te Papa, ett av landets ogonstenar, for att sedan avsluta dagen med att se Sagan om Ringen sa som den ska ses: i premiarsalongen, Embassy Theatre, med de andra 838st (!) som far plats, pa sodra hemisfarens storsta duk, i regissorens hemstad o nara omgivningarna dar filmen spelades in. Ska det goras, ska det goras rejalt!
Kram till er dar hemma, vi saknar er.
