Far man adoptera en farbror?

Isafall paxar jag Richard, kajak fantast fran Hawaii, nu bosatt utanfor Paihia i Northland.
Han var har som 30-aring och “wandered around” i mitten av sjuttiotalet nar han tyckte Hawaii borjade bli for stressigt, dyrt och turistigt. “I couldn ‘t stand the highway traffic in the mornings”. (Skojar han? Satt honom en smaregnig torsdagsmorgon i Soderledstunneln, ett korfalt avstangt, sa far vi se vad han kallar deprimerande)
Hursomhelst, sa gillade vad han sag har i Fluffland, och nar han fem ar senare ville gora slag i saken och lamna hula-hula-land sa kandes NZ naturligt, han stack hit och sprang pa 15ha strandtomt for lite kaffepengar typ 2h norr om Auckland.
Han bodde pa tomten i talt, sedan husvagn ett tag medan han byggde hus med en resulterande verandautsikt utom denna varld. Sedan huset stod klart ett ar senare har han inte sett nagon anledning att rora pa sig nagot vidare.
Vi forstar honom.
Nu paddlar han kajak pa dagarna. Punkt.

Han tar sig da och da lite utflykter med besokare som vill ge sig pa “a bit tougher kayaking than those dry-martini-tours downtown”, och ska i vinter ge sig ut nagra manader och segla runt i Alaska for att “komma bort” lite.
Vad hande med en helgutflykt till Trosa Stadshotell med familjen?

Forresten, apropa Dry Martini; gjorde Paihias uteliv i lordags.
Tror det var langesedan Salty’s dansgolv sag sana dodsforaktande moves.
Personalen var i chock.
Henrik, Pontus och mr Jack D verkar ha den effekten pa folk.

Summa summarum sa kommer natten bli lugn pa rum nr 6 pa Swiss Chalet ikvall, dar tva slutkorda (men redan valtranade, missforsta mig inte) svenskar kommer oja ikapp och vakna upp med nagot varkande axlar och paddel-ryggar, redo for en dag under ytan ute i frodiga Bay of Islands skargards-liknande ovarld.