Ett skönt hörn av världen.

Jag har hittat ännu en sån där skön plats.
Ni vet en sån där plats man stokar om hela resplanen for, sa man kan stanna nagon dag till, innan man ens öppnat bildörren pa stallet. En plats dar man lagom omruskad efter en halv dag pa ringlande vagar i en skolada känner den ljumma kvällssolen sla lagom varmt i ansiktet, man hör bruset från eftermiddags surfet som slår mot stranden. En san plats man tycker man kanner igen, och kanner sig trygg och som hemma i direkt aven fast man inte behover ha varit pa samma sida jordklotet innan.

En löptur i kvällssolen (Hasselhoff, släng dig i väggen, det har var en klass strand hunkar for sig) längs med vattenlinjen på en lagom lång del av 90 Mile Beach blev startpunkten for två dagars surfning och ypperlig harmoni i detta pittoreska, avskärmade tillhåll för nord-NZare som söker den där turisttomma vågen som de föddes för att rippa, all the way.
Vi gjorde vårt bästa för att smälta in.
Tyvärr gör sig dock inte var symaskinsmotor-försedda riskokare riktigt lika bra i miljön som de lokala ändamålsenliga pickupsen och jeeparna, fordon som faktiskt skulle klara sig därifrån om tidvattnet skulle överraska en när man legat och paddlat lite för länge.
Men hej – it’s worth it.
Sagt och gjort fick Röda Faran jobba lite i sanddynerna ut på stranden med två stycken åtta fot långa livskvalitets-höjare utstickandes genom bakluckan.
Med lite Scribe på den dåliga ursäkten till stereo i kärran, rutorna nere och rippade Henkes rågblonda två-dagars stubb under surfkepsen möttes vi av Petes’ ” ‘sup bro’? wicked rip out there, just go man..” och sedan var det vi mot havet i nagra timmar.
Fick i efterhand veta att vi vågorna varit daliga några veckor men med oss kom tydligen “those awesome pounding waters, man”. Pete var f.ö. förutom en av de lokala surfbumsen även vår värd som tillsammans med sin fru Jaz hyrde ut en våning av sitt hus på sluttningen vid stranden för att dryga ut hushållskassan. Detta så att frun kunde vara hemma på dagarna och ägna sig heltid åt surfning, med lite lektioner då o då.
Låter verkligen jättejobbigt.

Tro mig, det kändes helt rätt.
Dags for storstad, hors fran Auckland!