En kväll av en dag i en välkänd stad.

Återvände snart till Östergötland.
Jag och min kollega, tillika studiejämlike, fick nys om MT-dagarna i Norrköping häromdagen.
(Ni alumni-ansvariga, skärp er. Vill ni inte ha oss där, så säg bara till 😉 )
Ett branschevent över två dagar där Mediteknik-studenter bjuder in folk från närings- och forskningstoppar, mest för att ryggdunka lite, men också för att sprida budskapet om utbildningens excellens i media och till varandra.
Tyckte det skulle vara en bra idé att åka ner och se vad som har hänt på sistone. Han tyvärr inte med att se något av just föredragen, vi har ett jobb att sköta, specifikationer att sammanställa, kunder att fakturera.
Men på det stället finns och formas bra folk, det vet vi, och vi behöver rekrytera.
Sagt och gjort, med visitkorten i innerfickan, skolpolitikens hetvatten svämmandes över en igen, rakt från kontoret, tog vi bilen ner i går torsdag, och anlände lagom till fördrinken.
Inte många bekanta ansikten, men konceptet var väl beprövat – vin, sång, dans, mat, vin, sång, spex, mat, osv osv.
Och en himla massa “sablar, vad bra vi är..” i olika former

Kände mig en aning gammal i gemet, kul dock med respekterande blickar från studenterna vid bordet som såg på en med “oj, han verkar ju veta hur det är där ute..”.
Eller så tänkte de bara “fasen vad tragiskt, kan han inte slita sig?”
Oklart, vill gärna tro på det förstnämnda.

En kul kväll iaf, i nostalgins tecken, samt med gott hopp om framtiden.
Vattenhål som detta, genererandes bra folk som dessa, sinar sällan om rätt folk håller i styret, oavsett hur tider och trender ser ut.
Det känns tryggt att se rätt folk på rätt plats.