Jag har sett Säffle.

Mäkta förvånade var vi att ta flyget till Oslo i svinottan förra torsdagen för att möta upp med våra kära kollegor på kontoret där i syfte att enas för överraskningsresa mot en sedvanlig “höst-kickoff” på fredagsmorgonen, och då sätta oss på en buss som tog oss 2,5h tillbaka in i Svea Rike för att sluta vid Vänerns strand, närmare bestämt Krokstad gård, strax utanför Säffle.
Säffle, av alla ställen.
Nåja, det är ju himla vackert.
Och ja, det hade allt en kickoff ska ha; en isolerad plats för ett större antal nördar inom sitt område (ingen idé att utsätta lokalbefolkningen för det. kan skada våra länders relationer), lerduveskytte, fyrhjulingar, pretentiösa seminarier, “äkta svensk atmosfär”, teambuilding-inslag, påkostade middagar, ansenliga mängder socialt accepterat lubrikat (alkohol), fler pretentiösa seminarier (även dagen efter föregående inslag) samt en himla massa ryggdunk.
På allt detta; en stor portion glada norrmän.

Jag gillar de här människorna. De får en att må bra.
Eller dåligt, men dagen efter.

Ni förstår.

Hursomhelst: Säffle. Check.