Enroute.

Då var det dags igen. Dags att åka hem.

I vanlig ordning är inte just packningsmomentet inför en sådan här liten weekend något jag brukar lägga större vikt vid. Mycket riktigt.
Efter en lång natt följandes Obama’s ändå förväntade, men likväl lättandes, segerupplopp, så blev det efter sovmorgon och jobb-idéer inte så mycket tid över att ha en lugn förmiddag på.
Några jobb-issues som behövde lösas upp ovan det i mix med en aldrig sinande tidsoptimism gjorde att Pontus 14 min innan flygbussen skulle avgå från Skavsta piper ner i förrådet för att hämta kabinväskan att packa i.
Dags att fokusera på det väsentliga; tandborste och flip-flops.
Ändå glömde jag hälften av det. Mella, man kommer vara snyggast på stranden iaf.
Nåja, som jag alltid har sagt: ett kreditkort löser det mesta.

I ärlighetens namn dock, så är det som ni förstår inte vädret jag åker dit för. Då hade jag inte åkt dit nu. Kvicksilvret må vissa några grader högre (eller rätt många faktiskt) där nere men jag har sannerligen inget emot de gnistrande höstmornar som imorse i Skandinavien.

Nej, jag åker ner för att träffa folk som betyder mycket för mig. Och då pratar jag inte om bartendern på Hugo’s, jag pratar om vänner jag har haft turen att lära känna där nere under en intensiv tid av mitt liv. Vänner, nära och ännu närmare sådana, som, om jag får bestämma, kommer bestå, oavsett om jag besöker dem på Malta, i Malaysia eller Malmköping.
Ska göra mitt bästa för att få träffa de flesta, även om vissa får bli nästa.. gång.

Nåja, snart framme vid “Stockholm Södra”. Kunde lika gärna kalla det “Kastrup Norra”..

Malta, vi ses snart.