Viva Roma!
Så. En långhelg i Rom.
En sån där sak man helst gör spontant. Vilket var fallet här, med några dagars förvarning.
Med bästa av vänner fick jag för första gången se Rom, för årstiden i strålande vårskrud, med behagliga 25-30 grader i luften och ypperliga 12-14 i vinet. En egen lägenhet och terass i söderandans Trastevere gjorde min önskan att komma tillbaka så mycket större, med alla mysiga gränder och opretentiösa barer och restauranger.
Mycket intryck, och som den pragmatiske ingenjör jag är tar vi det område för område:
Språket
Ett språk så vackert, uttrycksfullt, men ack så omständigt..? Jag avundas inte knackarna som mejslat husfasader och allehanda visdomsord på stadens stenväggar: en halv novell för att informera om platsen för polishus (“Dipartimento di Giustizia Locali“)? Samma faktum gör att du lätt kan sitta och fascineras på ett café åt en upphetsad skara äldre män som ropar åt varandra och hytter med nävarna med allehanda gester, och ser ut som om de snart ska ryka ihop i handgemäng – men egentligen diskuterar de bara vad de hade på mackan till frukost.
Dess nära besläktande med latinet sätter dock en extra krydda på det. Här är dagens latin-lektion:
arena – latin för sand, från underlaget på Colosseum, som i modern tid står modell för så många arenor runt om i världen.
Folket
Jag vet inte riktigt om det är generellt, men jag får intrycket av att sydeuropéer generellt är mindre förtjusta i att göra ett effektivt servicejobb, eller så är det helt ok att när man inser att det en kund precis beställt på en restaurang faktiskt är slut i köket, så slänger man ihop något helt annat, och räknar med att kunden ska (bokstavligen talat) svälja och acceptera. I just det här fallet tog det faktiskt bara några minuter, sedan byttes servitören ut, och ägaren kom ut var tredje minut för att se att allt var ok, och att vi hade vin i glasen. Summa summarum ok då, och folket på stan är härligt avslappnade.
Maten
Tvärtemot vad man hade väntat sig, så är jag inte så imponerad. Kanske är det att man måste röra sig utanför turist-centrum för att hitta guldkornen, men jag hade ändå trott att landets lägsta nivå skulle vara så hög att ens smaklökar skulle slå frivolter av enklaste carbonara på närmaste turisttorg.
Men icke.
Visst – pizzorna är goda, och enkla. Kaffet är gott (men dyrt!?). Vinerna är fina, goda (och till fyndpriser!). Atmosfären är definitivt den man tänkt sig: folkrik piazza, rangliga utemöbler, en klanderfri espresso, stilfulla damer i höga klackar, små barn som skrämmer upp en flock duvor – men när du beställer lasagne, och du hör det plinga till från micron ute i restaurangköket några minuter senare, då börjar jag tappa tron…
Historia
Den här staden är gammal.
Verkligen jättegammal. Dess namn sedan antiken, Evighetens stad, urbs aeterna, gör sig verkligen till rätta, och dess grundande 750 f Kr är sannerligen häpnadsväckande.
Det är något riktigt häftigt med att runt varje hörn finna något som har stått där sedan 20-talet. Och då menar jag 20-talet. Efter Kristi födelse. En guide uttryckte det så väl: “Today, we build for consumption. The romans built for eternity..” Grejerna står fortfarande, och de vittnar om en magnifik stad under dess storhetstid. Det magnifika ska dock erkännas har fått sig en törn sen dess, då kristendomen under The Dark Ages (500-1000 e Kr) strippade alla magnifika byggnader i staden från dess fasader av marmor för att mala ner denna och använda som cement till att bygga någon av de 300 kyrkor som nu finns i staden… men romarna är inte bittra…
Vi satt vid ett tillfälle utanför Colosseum (namngiven efter en massiv, 40m hög staty av Nero, en koloss, som stod utanför på 80-talet), och återhämtade oss efter en guidad tur i denna antika Ullevi, och hörde några jänkare resonera efter densamma upplevelse:
Jänkare 1: “Ah, it’s so cool to see these guys have history too. It makes you think of our own background, you sorta get more proud of it, see what I mean?”
Jänkare 2: “Yeah. It’s awesome. It’s just like the abandoned arena outside Albany.”
NEJ! Ni har inte historia! Våga inte prata om att ni har liknande historia på platsen där den moderna människan föddes!
När romarna låg på sidenplädar, åt vindruvor och diskuterade upprustning av vatten- och avloppssystem var ert land fortf en platta av sten. En tom sådan. Men sött att höra hur ni tänker.
Nåja.
Det var iaf sammantaget en väldigt trevlig, och lagom effektiv helg – gav helt klart mersmak.
Vi hoppade t.ex. över hela Vatikanmuséerna den här gången, vilket är något man ska lägga en dag på kände vi, för att göra det rättvisa. Kulturpoäng är alltid kulturpoäng..
Så jag återkommer. Arrivaderci!
Ok, lite långsam jarå….men det kommer…och foton också….ska bara vaska fram guldkornen från de 500+ stycken som kom med hem.
Tack för en toppenhelg!