Om bubblor och verkligheter

“Mambo, my friend, you want sunset cruise? Coconut juice? Massage?”
De lokala entreprenörerna har kommit igång för dagen, och fiskar potentiella kunder till det mesta bland de förstrött flanerande turisterna längs det snabbrörliga vattenbrynet (tidvattnet gör sitt för dynamiken på den här sidan ön). Hundra meter bort spelar några barn fotboll. På trädäcket två meter ovanför strandens bländvita sand har Langi Langis gäster med religiös förutsägbarhet paxat solstolar med sina poolhanddukar medan frukosten intas några meter bort för att ta sig an ännu en dags balansgång mot uv-strålarnas så farliga, men samtidigt åtråvärda åverkan. Inte mycket annat verkar spela roll, än här och nu. Möjligen går redan tankarna till var nästa mål mat ska intagas – blir det hotellets egna restaurang, eller ska man slå på stort och röra sig 50 m västerut, där menyerna förvisso är exakt likadana, men stolarna är i svart trä istället för brunt. Stora beslut.
Jag vaggas av vågornas brus mot stranden, med morgonespresson framför mig, långsamt in i ännu en dag i den här, lite alternativa, verkligheten, när jag hastigt rycks ut ur bubblan av min fru.
“Jaha, Anna har fått en ny katt.”
WiFi i restaurangen.

Ridå.