Next up – Café Linné, Uppsala

Barndomen. Bussen själv från lilla Storvreta in till stora staden som 11-åring för veckans pianolektion. Med veckopengen brännande i fickan var målet efter lektionen lika lockande som självklart – Café Linné för att investera i en, vad jag minns, huvudstor kanelbulle till bussresan hem, med tillhörande sockerkoma lagom till avstigning.

Vissa saker kan ju tyckas krympt sedan barndomen, som Piggelin t.ex., medan “Linnébullen” sannerligen lever upp till minnesbilden (buljongtärning för referens).

När vi ändå var nästgårds i helgen var jag tvungen, ja tvungen, att stanna till för att iaf plocka med en hem, då besöket på Ofvandahls omöjliggjorde vidare intag den dagen. Därmed faller inte ställets interiör och atmosfär med i omdömet, men det får anses oviktigt i kontexten av minnena denna degboll framkallar.

Väl på hemmaplan kunde den avnjutas, förvisso dagen efter, men vid gudarna så bra… Sannerligen en konst att få så stora bullar helt genombakade, och den konsten har de förfinat under alla åren. Nattens vila i papperspåse hade även givit ett härligt yttre fras, medan segheten inuti bestod. Luftig och lagom med socker, såväl inuti som utanpå renderar i… ja… det måste… jo… det blir..5 av 5 diatoniska pianoskalor!

Om ni har vägarna förbi, plocka upp en och dela med någon ni verkligen bryr er om, el sätt er i ett hörn och bara möla in en själv, men se till att ni har tid för en tupplur efter 🥰

#latepost #nybakatinackatyp