Klart för drabbning.

Tar några djupa andetag på balkongen så här några timmar innan folk kommer börja droppa in på inflyttningskalas här på John Bergs plan 7.
Det känns väldigt bra.

Att se stället nu, jämfört med ett dygn sedan, är sannerligen en bekräftelse på vad människan kan uträtta under press. Från den krigszon jag beskrev häromdagen har nu dessa 34kvm förvandlats till ett område med 400% mer möbelföremål, 100% färre flyttlådor och givetvis 4 lådor mer öl än förr.
Gällande möblerna så har det sannerligen rullat på.
Tack vare besök av tre goda vänner igår från Malmö och Göteborg så har jag idag haft en arbetsför armé av hobbits att hjälpa mig med div preparationer inför kvällen. Med tydliga orderlistor till Anders och Oskar, lämnade jag och Fredrik på förmiddagen Kungsholmen i Leon för färd mot Danderyd för att handla soffa.
Det visade sig efter mycket debackel att den eftersökta soffan jag sedermera skulle komma att köpa, tidigare i veckan hade skådats av Martin “E-type” Eriksson själv, men han drog sig ur.
“Inte tillräckligt stor för mitt hår. Eller mitt ego.”
tror jag var hans exakta ord. Typ.
Gott nog för att vara en story man inte får på det där småländska möbelvaruhuset.
Den var iaf precis vad jag letade efter. Tillverkas inte längre. Oslagbar kvalité.
Kommer bjuda på många sköna söndagar.

Efter ett stopp på Vasastan för ännu ett fynd på vägen så har jag nog med möbler för ett litet tag.
Otroligt så mycket lättare och inbott anågot kan kännas bara man fått undan alla prylar och flyttkartonger som legat utspridda i lägenheten. OK, lite saker och ting må ligga spontant intacklade i garderober och kommer när som helst flyga ut likt i den där bilreklamen med fullpackade bilar, men det är i viss mån sant som de säger: “If you can’t see it, it ain’t there”.

Stället är stylat. Maten är framme. Vinet på kylning. Kameran är laddad.

Låt spelet börja.