Wild West Coast

Jepp, det kan lata som en krystad turistlockande benamning av detta lands vastkust, men det stammer verkligen.
Fullbokat overallt pa hostels, aktiviteter o bussresor. Tur da att undertecknad med resesallskap ar av den gnutta mer organiserade sorten, som har planerat nagon dag mer framat an vissa andra (kan vara trist ibland, men man ar tvungen under sasong). Detta har garanterat oss tak over huvudet pa natterna o en trygg resa mellan de manga platserna varda att besoka har i trakterna. Detta gors ocksa enklare tack vare var hjalpsamma och underhallande busschauffor Ben som har tagit val hand om oss.
Han hamtade upp oss i Nelson och tog oss direkt ner till Greymouth langst norrut pa vastkusten. Dar var vi ute o kajakade lite pa kvallen, for att dagen efter fortsatta mot Franz Josef och den maktiga Franz Josef-glaciaren. Da Maria tog en halvdagstur pa isen (inkl haftig ishacka), forbattrade Pontus sitt traningssamvete med en rask loptur fran byn till glaciaren. Finare utsikter far man leta efter, bade langs loparsparet o fran isen o Maria fick kanna sig som hemma ett tag i snon o isen.
Inga isbjornar dock, som nagra resenarer vi moter ar overtygade om strosar runt pa gatorna hemma i Skandinavien.
Dagen efter stod lilla byn Makarora pa reseplanen. Eller glom det dar med by; nagra-stugor-o-en-kiosk-mitt bland bergen passar battre. Har fixade vi rejal BBQ (de kan det har med kott, kiwikillarna). Lite som lagerskola, men med fler olfat o utan skogsmulle.
Dagen efter bjod pa underbara vyer nar vi passerade bergen in mot hoglandet forbi Wanaka, innan vi nu har stigit av vid var slutdestination med Magic-bussen i Queenstown, “The Adventure Capital of the World”. Ni som har sett stallet kan konfirmera att det stammer; utbudet av aktiviteter handlar mest om en massa pengar for att pa allehanda satt att forflytta sig ohalsosamt snabbt i luften, pa vattnet, pa vagar o i luften igen.
Vi har blivit upplysta om att kiwis fods med for lite adrenalin i blodet, darav denna dragningskraft efter aventyrsaktiviteter.
For en del av oss (den andra sag pa med nostalgi fran forra gangen) har lockelserna strackt sig till ett sant dar hopp i gummiband, faktiskt det forsta som startades har i NZ.
43m over Kawarau River, strax utanfor QT, stod Maria (jepp, er dotter, Gunilla o Jimmy) pa en bro for nagra dagar sedan o kastade sig ut mot en forsande flod under henne. Hon hade rejala svarigheter att varva ner den dagen, det kan undertecknad intyga.
Kvallarna har har varit festliga, manga gar omkring i adrenalinrus, det marks. Mycket trevligt folk o skon stad nar man lugnar ner sig lite fran allt att gora.
I gar hyrde vi bil tillsammans med Toffe, Elin o Martin, en dansk kille vi traffade i Nelson. Vi begav oss ner mot Milford Sound, ett sagolikt naturreservat med enorma berg pa sydvastkusten av NZ. Fran Milford tog vi en farja, rakt in i ett dundrande ovader med vindar pa 45knop o totalt 150mm regn under dagen (de far 6m/ar…). Himlen ma inte ha varit bla, men den var oppen, o sa liten man kande sig! Regnet orsakade enorma vattenfall som forsade ner fran de 500m hoga klipporna ner i de svarta djupen. Hemresan over mulliga berg o djupa dalar bjod aven den pa fina utsikter o en HEL massa hjortar o far.

[PING – Dagens Trivia]:
I NZ bor 3,8m invanare o 48m far. Det innebar 12,5 far/pers. A anda ar farkott lika dyrt som resten av maten i landet!

Tagna av gardagen sa har vi idag fixat buss imorrn till Christchurch dar vidare aventyr vantar, med viss marin inblandning…