Adjo till Aotearoa
Hej familj o vanner o alla som vi inte kanner!
Sista rapporten fran det lilla, trevliga landet exakt pa andra sidan jorden. Ikvall lamnar vi regn och rusk for varmt och skont klimat igen (hoppas, hoppas iaf) pa Fiji.
Ja, det ar sant, vi har riktigt daligt vader har. Nar vi lamnade Queenstown for en vecka sedan snoade det till och med. Efter en dags resa i buss utan varme till Christchurch kom vi fram till regn. Dagen efter var det dags for oss att aka ut till den franska byn Akaroa langst ut pa ostkusten. Vart mal var Onuku Farm Hostel, boende pa en akta farfarm! Jattemysigt stalle uppe bland kullarna (alla naturligtvis tackta med ulliga, gulliga far) med magnifik utsikt over Peninsula Bays turkosa vatten. Vi fick en egen liten stuga (utan elektricitet coh varme) med basta utsikten pa stallet. Des nackdelar visade sig dock nar det de tva foljande dagarna osregnade, blaste storm och var iskallt. Pa grund av skruttvadret stalldes alla marina aktiviteter in och den delfinsimning som vi langtat efter sa lange blev inte av :(.
Fick sitta framfor brasan uppe i storstugan och lasa bocker istallet medan vaggarna skakade. Alla vara klader som vi slapade runt pa i tva manader i varma sydostasien och Australien har i alla fall kommit till anvandning nu…
Tillbaka i Christchurch var det dags for oss att ta sikte norrut igen. Den forsta etappen upp till Picton (norra sydon) gjorde vi i en snabb liten Toyota Corolla. Rolig korning bland stora berg, mjuka kullar och vackra kuststrackor. Ingen trafik att tala om heller, bara att gasa pa. Kom fram i morkret och sov nagra timmar i bilen innan vi tog den jattetidiga (05.30) farjan till Wellington pa nordon.
Har hamtade vi upp en ny bil som skulle tillbaka till Auckland (sk “relocation-deal” dar man for en billig penning kor tillbaka hyrfirmans bilar), denna gang blev det en stor 8-sates Toyota buss.
Kvallen stopp blev i Wanganui, en stillsam stad pa vastkusten, dar vi halsade pa familjen John och Marie McDonald som Pontus traffat under en konferens i Goteborg i somras. Tillbringade kvallen i deras egna biograf (jepp Freka, du hade gillat det…) med filmvisning, tilltugg o mycket diskussioner. Efter en stadig frukost hos det snalla sallskapet morgonen efter lamnade vi McDonalds (deras son dopte de till Mac i fornamn…) for den sista strackan upp mot Auckland.
Vara sista natter i NZ har vi spenderat i det trevliga omradet Ponsonby med massa mysiga cafeer o affarer runt hornet.
Sjalvklart har vi ocksa avklarat ett av vara sista kryss pa var saker-att-gora-i-nz-lista: Ett besok i America’s Cup-byn o hangaren dar Victory Challenge holl till nar det begav sig. Tyvarr har det inte blivit mycket segling av i dagarna, da vadret har varit mot arrangorerna. Men jisses vilka batar!
For att summera var vistelse har pa NZ kan vi konstatera att det har varit en av hojdpunkterna pa resan sa har langt. Naturen, folket, vadret (bortsett fran de sista dagarna) har varit valdigt trevligt. Kanske har det varit sa tilltalande for att det kanns mer som hemma an tidigare platser, sa det ma vara en smula hemlangtan som talar, det skulle ni tycka om va?
Sol o bad o tillbaka till konsten att-gora-sa-lite-som-mojligt-pa-sa-lang- tid-som-mojligt ska bli skont ett tag o kanna sig an mer fjarran fran det dar vita som faller fran skyn dar hemma. Blir nog bra ocksa som forberedelse for Amerikat, hoppas bara Bush o grabbarna skarper sig. De ar inte sa bra pa nyheter utanfor NZ har, men vi haller oss uppdaterade mha er dar hemma o aftonbladet. Lat oss hopaps for det basta.
Hursomhelst, tack NZ for de har veckorna, vi ses igen, var sa saker.
Bye bye Aotearoa, bula Fiji!
