“Full? Nä, jag är i skärgården…”

Jag och min gode vän Anders har ganska stringent sedan vi lärde känna varandra, även som så många andra i vår generation, relaterat till Lasse Åbergs klassiska filmer när det gäller resor och upplevelser.

Likaså den här midsommaren.

Vi tar oss även varje år an utmaningen (det här blev tionde midsommaren i rad vi gjort gemensam sak i firandet) att försöka återkalla dessa årliga sammankomster för det senaste seklet, och varje gång slutar det i någon slags oenighet med ett förnöjt, men dimmigt “jahaja, var jag där? hade jag roligt?” (Sällskapsresan referenserna duggar som sagt oftast väldigt tätt mellan oss..).

Något vi alltid är överens om dock, är att vi gör varje midsommar oförglömlig, och likaså var fallet i år.

Goda vänner, en skärgårdsö, sanslöst bra väder och den obligatoriska sommarklänningen och kransen på de vackra damerna (även den traditionsengliga Bäsken, men den ser vi vid det här laget mer som en återkommande inredningsdetalj i firandet. En tveksamt drickbar sådan om man tar den utanför dena kontext). Att lite då och då under midsommarmiddagen kila ner till bryggan för att fiska upp några fler väl kylda Pripps Blå och små skärgårdssnapsar gjorde givetvis sitt till den helylle-svenska-atmosfären. Gemensam marsch till midsommarängen med resten av öns invånare och musikanter i fronten för att resa mdisommarstången och dansa gjorde givetvis sitt till, det med.

En midsommarhelg helt klart mer “Anna-Vera och Stråholmarn” än “Kajan och Krisse”, om ni är med på referenserna.

När vi sedan efter tre dagar i sommarparadiset kom iland hann vi köra ca två km på fastlandet innan de första regndropparna slog mot vindrutan.

Vi kunde bara skratta.

Visst – jag är medveten om det – en helg som denna, med alla förutästningar runtomkring: miljön, vännerna, lite alkohol – allt förstärker givetvis intrycket från den några gånger om, men oavsett så kvarstår faktum: Det här kommer leva kvar länge.

Tack, familjen Beijersten för en oförglömlig genomsvensk helg i skärgården – ni bjöd sannerligen på vad Ole Bramserud så övertygande sålde in nämnda högtid med till sin vän Stig-Helmer när det begav sig:

“Men häng med ut i skärgården, Stig-Helmer! Midsommar – brudar – rajtantajtan!…”

På återseende snart, hoppas jag!

PS. Fler ord om en härlig helg. Från en härlig värdinna.