Man vs Nature

Innan den här resan pratades det ödmjukhet hos familjen Hymér. Ödjmukhet inför naturen, och en respekt för att vi minsann skulle på besök i Moder Naturs vagga, långt bort från förutsägbara dagsprogram, animal-on-demand och rinnande vatten. Vi pratade om vilka djur vi verkligen hoppades få se, men var helt på det klara med att naturen kan vara nyckfull. Vi skulle vara tacksamma om naturen bjöd på något mer än svajande gräs och värmande sol (för det kunde vi ändå vara hyffsat säkra på).
Döm om vår matta förvåning när vi två dagar in i vår fyra dagar långa Serengeti-vistelse hade “bockat av” fyra av fem på The Big Five, och så många andra av naturens fina skapelser – en ovanlighet enl proffsen på plats och vår guide Julius. Det är något vi väljer att tro på, då Julius själv var som ett barn på julafton med sin egna kamera när vi inom en timme hade bevittnat en leopard på siesta, en gepard på jakt och familjen Lejon (alla 8!) under deras eftermiddagslur – till allas förundran.
Naturen har verkligen visat sig från sin fascinerande sida, med omväxling i såväl väderlek som djurliv.
Med fotoarkivet vi har med oss hem, och kunskapen om motiven från vår vän Julius till det, är en fullt utbildande naturbok en lågoddsare som årets julklapp till familjen i år.

Något som varit bestående är dock servicen och bekvämligheten här ute på savannen, något jag verkligen inte hade väntat mig av ett mobilt tältläger som detta, som flyttar två gånger per år, för att följa the great migration, då miljontals djur rör sig, likt ett urverk, medsols över Serengetis enorma slätter i jakt efter vatten och fräscha betesmarker.

Å ena sidan har jag svårt för att bli ständigt uppassad (för jisses namn, jag kan väl bära min egen väska el hämta mitt eget vatten??), och att bekvämligheter som människan vant sig med släpas med ut på Afrikas stäpper, men å andra sidan hade vi nog inte kunnat uppleva den här naturen med samma fokus och avslappning utan rejäla mål mat, och en curlande trupp vildmarksexperter vid vår sida att följa oss från mässtältet “hem” efter middagarna, då lejon fanns i närheten (vilket vi minsann fick höra nattetid), och de här nissarna tydligen, på något ännu oklart sätt, skulle kunna rädda oss om nöden så krävde..? (hörde något om att “they know how to sound like a hyena..” – glad att det vrålsäkra lejonmotmedlet aldrig behövde sättas på prov..).

Så när jag nu sitter här i campingstolen i solnedgången utanför tältet, nyduschad i hinkduschen bakom tältet, med den solcellsdrivna belysningen som visar vägen till mässtältet där kvällens lagade 3-rätters middag snart väntar, innan man kan knyta sig i en himmelsäng med vita lakan, råder ändå inga tvivel om att vi är gäster hos Moder Natur, med ljudkulissen av skapelsens alla djur i ständigt ökande volym och familjen Elefant på tryggt (?) kikaravstånd 150 m bort.
“Your home away from home”, som broschyren säger.
Storslaget, som jag säger.